Med en videokamera kan man dokumentera undervattensnaturen meter för meter, eller leta upp och inventera arkeologiska objekt. Metoden är också effektiv: kameran karterar betydligt större områden än en dykare hinner med.
Drop-videokameror visar livet på havsbotten direkt på skärmen
Finländska havsforskare började använda undervattensvideo i början av 2000-talet. Dropvideo-metoden går ut på att sänka ner en vattentätt förpackad liten videokamera till havsbotten och låta den sända livevideon upp till båten eller forskningsfartyget.
Forskaren som styr kameran kan reglera dess djup och rörelsehastighet. Oftast spelar man in korta videoklipp på en dryg minut. Under denna tid kan man få bildmaterial från ett område på några ar - förutsatt att vattnet är klart. Om kameran råkar hamna på ett mjukt botten visar videon inte mycket mer än virvlande dy.
Se hur en forskningsvideo ibland kan se ut, på klippet nedan.
ROV-kameran – en liten fjärrstyrd ubåt
En fjärrstyrd robotkamera (ROV- Remotely Operated Vehicle) är betydligt mer avancerad.
ROVen påminner om en liten obemannad ubåt och styrs från forskningsfartyget. Operatören bestämmer robotkamerans djup, riktning och hastighet och kan vända och vrida den enligt behov.
Eftersom ROV-kameran är mer lättstyrd än en Drop-kamera kan den användas för längre videotagningar. Den kan också förses med tilläggsdelar, till exempel fjärrstyrda griptänger och lasermätningssystem. På så viss kan en ROV också ta prover och mäta objektens storlek.
ROV-kameror används bland annat för kartering av undervattensnaturen och för vrakforskning. Den tar bilder från platser som dykare inte kan ta sig till och den kan också följa dykarna i deras arbete.