De färggranna reven
Rev är undervattensklippor som reser sig från botten, eller som sten med organiskt ursprung (korallrev). De ingår i de viktiga naturtyperna enligt EU:s naturdirektiv. Revliknande livsmiljöer med hårt botten inkluderar också undervattensdelar och stenblock av steniga stränder och skär. Det finns inga organiska korallrev vid den finska kusten men undervattensklipporna och -stenarna kryllar av liv, särskilt i ytterskärgårdens klara vatten.
Brunalger
Brunalgerna har ofta ett konstigt utseende. En av de mest kända är blåstången, som behöver salt vatten för att leva. Därför växer den desto sämre ju mindre salt vattnet är: i Bottenviken saknas den helt.
Grönalger
Grönalger är mestadels ettåriga. De trådliknande algerna växer snabbt till täta gräsmattor och är inte särskilt noga med sitt växtunderlag. Trådalger kan undertrycka andra arter på eutrofierade platser.
Blåmussla
Blåmusslan är en art som blir stor i världshaven, men förblir liten i vårt brackvatten. Blåmusslor behöver ett hårt, sedimentfritt underlag för att fästa sig och därmed bilda täta mattor.
Rödalger
De klara rödalgerna ger färg till Östersjön likt korallrev. Tillsammans med lysande grönalger och vackert brun blåstång blir det en färgprakt som i tropikerna. Typiska rödalgsarter är till exempel kräkel och rosendun.
Reven och hårdbotten karakteriseras av flera zoner med samhällen av alger och ryggradslösa djur i många skikt. Artsammansättningen bestäms av vattnets salthalt, mängden ljus och av växtplatsens exponering. Olika havsområden kan därför vara mycket olika. I Bottenviken kännetecknas reven av vattenmossor, vilket gör dem mycket speciella.
Algzoner med hårdbotten
Mycket av kusten, närmast vattenytan börjar trådalgszonen som domineras av ettåriga grön-, brun- och rödalger. Nedanför denna börjar blåstångzonen som övergår i rödalgszonen. Under ljuszonen täcks stenytorna av blåmusslor och polyper. I Bottenviken följs områden med trådalg och vattenmossa av zoner med brackvattensvampar och polyper.
På öppna stränder slits algerna nästan helt bort av is och vågor, men växer tillbaka på våren och sommaren. De frodiga algbestånden erbjuder skydd och mat åt stora mängder ryggradslösa djur, fiskar och fåglar.
Sisältö vaatii markkinointievästeiden sallimisen. Ole hyvä ja salli evästeet katsoaksesi sen.
Trådalgszonen
Artsammansättningen i trådalgszonen nära ytan varierar från region till region, men grönslick är ofta den överlägset vanligaste arten överallt. Trådalgerna växer snabbt och erövrar nya klippytor i takt med att vattnet stiger och sjunker. Därför är trådalgszonen i regel mycket enhetlig.
Det varma och ljusa ytvattnet i trådalgszonen erbjuder perfekta förhållanden för yngel av många arter ryggradslösa djur som lever bland de vajande algerna.
Blåstångszonen
Tångzonen börjar vanligtvis där var trådalgerna slutar och artsammansättningen övergår gradvis från den ena zonen till den andra.
På och under de stora tångruskorna växer andra alger, men också många ryggradslösa djur fäster sig på tången. Blåstången upprätthåller ett omfattande djursamhälle som består av både simmande och krypande arter. Till de vanligaste hör olika märlor, tånggråsuggor, musslor och snäckor. Därför är tång en av de arter som är essentiella för Östersjöns ekosystem, en så kallad nyckelart.
Rödalgszonen
I rödalgszonen växer både ett- och fleråriga röd- och brunalger. Till de vanligaste arterna hör gaffeltång, ullsläke, kilrödblad och blåtonat rödblad.
Rödalgerna kan växa på djup där ljuset inte räcker till för andra alger. Liksom de större tångarterna ökar rödalgerna revens biodiversitet och erbjuder skydd och mat åt mångfaldiga djursamhället.
Blåmussel- och polypsamhällen
Algzonerna sträcker sig så långt ner som ljuset når. Då fotosyntes blir omöjligt, frigörs ytorna och kan bli boplats för sessila filtrerande arter, såsom blåmusslor och polyper. Särskilt blåmusselbäddarna erbjuder mat och skydd för många arter av ryggradslösa djur och sjöfåglar.
Övergödning försämrar tillståndet för reven
-
Läs ocksåEU:s habitat- och fågeldirektiv
Rev ingår i de viktiga naturtyper som definieras i EU:s naturdirektiv och som medlemsländerna ska bevara. Tillståndet för reven längs Finlands kust har framför allt försämrats av övergödning.
Övergödning gör vattnet grumligt, vilket minskar djupet på alla algzoner och får dem att förekomma nästan ovanpå varandra på många ställen. Den ökade mängden sediment som sjunker till botten gör även klippytorna leriga. Detta försvårar etableringen av arter som sprids med vattenströmmarna till nya växtplatser.
Framtiden innebär ingen lättnad
Övergödning förblir ett betydande hot även i framtiden. Även om belastningen och övergödningen så småningom kan kontrolleras, återhämtar sig organismgemenskaperna vid klippkuster långsamt. Klimatförändringen påverkar också reven i framtiden genom att förkorta istäckets varaktighet och minska vattnets salthalt. Detta kan förändra artförhållandena, eftersom vissa arter kan gynnas av förändringen medan andra missgynnas.
Den ökande fartygstrafiken och de växande fartygsstorlekarna ökar vågverkan på vissa platser, vilket belastar organismgemenskaperna vid reven längs farlederna. Framtida hot inkluderar även byggandet av havsbaserad vindkraft och den infrastruktur som krävs, samt andra nya projekt till havs.
Status för reven
Framtidsutsikter för reven
Skyddsnivån för reven i Finland är dåligt, och någon positiv utveckling är inte i sikte. Bedömningen baseras på en utvärdering från år 2025 av skyddsnivån för naturtyper enligt EU:s habitatdirektiv under perioden 2019–2024.
