Bottendjur på hård- och mjukbottnar

Bottendjur är termen för alla ryggradslösa djur som tillbringar större delen av sin livscykel på bottnen. Många bottenlevande djur tillbringar hela sitt liv nedgrävda i den mjuka havsbottnen. Andra rör sig mest ovanpå bottnen eller klättrar på vattenväxter. Vissa fäster sig vid sten eller annat hårt bottenmaterial och förblir på samma plats.

---

Bottendjuren är en varierande skara med representanter från många olika artgrupper.
Artsammansättningen beror på de lokala förhållandena, huvudsakligen bottnens beskaffenhet, vattendjupet, salthalten och strandens exponering.

Ishavsgråsuggan är finska kustens största kräftdjur

De flesta bottendjur är små, men synliga med blotta ögat. Ett av vårt största bottendjur är ishavsgråsuggan eller spånakäringen, som kan bli tio cm lång. Liksom många andra bottendjur tillbringar den en stor del av livet nedgrävd eller kravlande på botten, men gör också små utfärder upp i vattnet för att hitta mat.

Ishavsgråsuggan har sällskap av flera arter märlkräftor och räkor, pungräkor, fåborstmaskar, havsborstmaskar och naturligtvis musslor och snäckor.

I grunda havsområden hör också larverna av till exempel nattsländor och trollsländor till bottenfaunan. De här arterna lever ofta en längre tid av sitt liv i vatten än flygande ovanför ytan.

Observationer av sshavsgråsuggan i Finlands havsområden från och med år 2000. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 1 meter.

Stor natebock är en specialitet vid Finlands kust

I kustvattnen kan man också se vuxna dykare. De vanligaste är dykare som jagar under vattnet men går upp till ytan för att andas. De kan också flyga för att ta sig till nya livsmiljöer.

Mer sällsynta dykare är strimbockar som lever på havsbotten. De kan inte simma alls och tillbringar hela sitt liv under vatten, oftast i grunda strandområden där de kryper bland undervattensväxter eller klättrar på växtskott.

I Finland finns tre arter av strimbockar, varav stor natebock förtjänar särskild uppmärksamhet. Den är globalt sällsynt och har inte observerats någon annanstans i Europa än i norra Östersjön – och där endast vid Finlands havskust samt nyligen även vid den svenska sidan av Bottenviken. Stor natebocken är skyddad enligt EU:s habitatdirektiv, och Finland har ett särskilt ansvar för att bevara arten.

Observationer av stor natebock i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 10 meter.

Mjukbottnarnas mångsidiga bottenfauna

På mjukbottnarna lever bland annat musslor, snäckor, kräftdjur, få- och havsborstmaskar och snabelsäckmaskar. I den här livsmiljön är musslorna störst. De vanligaste musselarterna hos oss är östersjömusslan som trivs nästan överallt och sandmusslan som föredrar sandigare bottnar.

Få- och havsborstmaskar och märlor kravlar i bottenmaterialet

I bottenmaterialet lever också maskar av olika slag. En typ är de vattenlevande fåborstmaskarna, daggmaskarnas späda och genomskinliga släktingar. Här finns också havsborstmaskar som påminner om tusenfotingar. De fångar byten som är mindre än de själva, både i bottenslammet och i vattnet strax ovanför. Störst är den bakborstiga rovmasken som kan bli upp till 20 cm lång.

De flitigaste grävarna är vitmärlan och dess rödögda släkting Pontoporeia femorata som saknar svenskt namn. De här små kräftdjuren håller till på några cm djup i bottnens översta skikt, men besöker emellanåt vattnet för att äta.

Hårdbottnarna har en annorlunda fauna

Klipp-, block- och stenbottnar har också en rik bottenfauna. Vissa arter fäster sig direkt på hår botten, andra gömmer sig bland algerna. Synligast är blåmusslorna som kan bli några centimeter långa och är vanligast i sydvästkustens ytterskärgården.

Polyperna hör däremot till de mindre synliga djuren. Deras genomskinliga kolonier kan lätt förväxlas med trådalger. Både polyperna och musslorna lever fastsittande i underlaget och flyr varken fiender eller observatörer. Alger på hårdbottnar täcks ofta av kiselalger som betas av snäckor, märlkräftor och snäckor. De är lätta att se när man försiktigt petar i algmassan.

Bottendjur:

• Ishavsgråsugga (Saduria entomon)
• Slammärla (Corophium volutator)
• Östersjömussla (Macoma balthica)
• Sandmussla (Mya arenaria)
• Allmän dammussla (Anodonta anatina)
• Fåborstmaskar (Oligochaeta)
• Bakborstig rovmask (Hediste diversicolor)
• Nordamerikanska havsborstmaskar (Marenzelleria spp.)
• Vitmärlor (Monoporeia affinis, Pontoporeia femorata)
• Strimbockar (Macroplea spp.)
• Blåmussla (Mytilus trossulus)
• Polyper (Cordylophora caspia, Laomedea loveni)
• Tångmärlor (Gammarus spp.)
• Gråsuggor (Idotea spp.)
• Sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis)
• Tångbark (Electra crustulenta)
• Båtsnäcka (Theodoxus fluviatilis)
• Tusensnäckor (Hydrobiidae)
• Storhövdad marsipansnäcka (Limapontia capitata)

Lue seuraavaksi

Finlands havsfiskar