Tumlaren visar sig några gånger per år

Tumlaren (Phocoena phocoena) är en av världens minsta tandvalar. Vuxna honor är cirka 160 cm långa och väger ungefär 60 kg. Hanarna är i allmänhet mindre, cirka 145 cm långa, och väger omkring 50 kg.

Tumlaren är kort och knubbig. Huvudet är litet och saknar den långa nosen som är typisk för delfinerna. Färgen varierar från mörkgrå till nästan svart, sidorna är ljusare grå och magen är vit. Från mungiporna till bröstfenorna löper en smal mörk rand. Ryggfenan är låg, triangelformad och lite krökt på baksidan.

För att se en tumlare måste du ha tur

Att se en tumlare är inte lätt, särskilt om det finns vågor till sjöss. Normalt uppfattar man bara tumlarens snabba besök vid ytan, då den visar en del av ryggen och ryggfenan. Huvudet och stjärten syns nästan aldrig. Undantagsvis, när havet är helt lugnt, kan man se den ligga och vila på vattenytan.

Tumlare rör sig i allmänhet ensamma eller i små flockar på några individer. De söker sig inte till människor eller båtar såsom delfinerna, och är därför så svåra att få syn på.

Tumlaren äter mest fisk

Tumlaren är en opportunist som äter den föda den lättast får tag på. Därför varierar både dess viktigaste byten och dietens sammansättning på olika fiskarter kraftigt i olika delar av utbredningsområdet. Hos oss lever den huvudsakligen på strömming och skarpsill.

Beståndet av tumlare i Östersjön kollapsade i början av 1900-talet

Globalt sett klassificeras tumlaren som en livskraftig art. I Östersjön kraschade populationen redan före 1900-talet på grund av jakt och miljögifter. En annan viktig orsak är att tumlare ofta dör som bifångst i fiskeredskap. Efter kraschen har östersjötumlarna aldrig repat sig.

Ännu i början av 1900-talet förökade sig tumlaren åtminstone sporadiskt även i Finlands havsområden. Finska fiskare kunde då fånga ett tiotal tumlare per år i sina redskap. Den sista observationen av en kalv i finska territorialvatten gjordes år 1938, och tumlaren har troligen inte förökat sig här efter krigen.

De tumlare som idag ses i Finlands havsområden härstammar från populationen i Östersjöns huvudbassäng. Varje sommar rapporterar sjöfarare några observationer från Finska viken och Skärgårdshavets område. Med hjälp av undervattensmikrofoner har man upptäckt att tumlare besöker öppna havsområden söder om Skärgårdshavet och Åland ganska regelbundet även vinter- och vårtid.

Observationer av tumlare i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 1000 meter.

Populationen i Östersjöns huvudbassäng akut hotad

Idag klassificeras tumlarbeståndet i Östersjöns huvudbäcken som akut hotat. Ett internationellt projekt, SAMBAH, samlade under fyra år in akustiska observationer av tumlare och bedömde populationens storlek till endast cirka 450 djur.

Tumlaren hotas bland annat av minskad tillgång på föda, ökad båtfart samt död i fiskeredskap. Tumlaren lider också av miljögifter som PCB, vilka ansamlas i kroppsvävnaderna.

I de finska havsområdena är det extremt sällsynt att tumlare dör som bifångst. I december 2018 fastnade en tumlare i ett fiskenät i Nagu. Det förmodligen mest effektiva sättet för att återuppliva tumlarbeståndet är att begränsa skadliga fiskemetoder i de områden där tumlare förkommer regelbundet.

Det mest effektiva sättet att återställa tumlarbeståndet är sannolikt att begränsa skadliga fiskemetoder i områden där tumlare regelbundet förekommer. Bestämmelser om skydd av tumlare finns inskrivna i flera internationella fördrag och förordningar och även i finsk nationell lagstiftning.