I Sverige var man rädd för nya militära åtgärder och därför beslöt 1747 års riksdag att bygga Sveaborgs fästning utanför Helsingfors. För att bättre kunna bevaka gränsen beslöt man dessutom bygga en östlig systerfästning, ”Lilla Sveaborg” på Svartholm utanför Lovisa.
Sjöfästningen Svartholm byggdes på en holme vid Lovisavikens mynning, ca 10 kilometer från Lovisa centrum. Bygget påbörjades år 1748 utgående från ritningar av Augustin Ehrensvärd. Huvudfästningen blev klar 1746. Övriga delar, tillbyggnader och utrustning lades till efter att huvudfästningen var klar.
Svartholm byggdes som en bastionsfästning bestående av trefaldig försvarsutrustning. Utrustningen var indelad i olika nivåer så att fästningens artilleri kunde skjuta över strandutrustningen. De yttersta befästningsverken skyddade i sin tur de inre från direkt kanoneld. Fästningen användes som bas för svenska skärgårdsflottan under Gustav III:s krig (1788–1790).
Ritning av fästningen.
Ryssarna tar över
Kriget 1808–1809 mellan Sverige och Ryssland blev ödesdigert för Svartholm. Då kriget bröt ut var en del av fästningens försvarsutrustningar fortfarande halvfärdiga och manskapet på fästningen hade bara fått en tredjedel av de utlovade vapnen.
Ryssarna belägrade fredligt Svartholm i två veckor, tills fästningen kapitulerade den 18 mars 1808 och togs över av ryssarna. Efter detta förlorade den sin betydelse som försvarspost och blev bas och fängelse för ryska soldater. Fängelset flyttades till Sveaborg i början av 1847 och några år senare, inför Krimkriget (1854–1856), flyttades även de sista fångarna.
På grund av krigshotet planerade ryssarna en reparation av Svartholm. På grund av brist på utrustning och en försvagad försvarsposition beslöt man dock att tömma fästningen och flytta garnisonen till en annan ort. När en engelsk flotteskader seglade in till Svartholm i juli 1855 var fästningen tom. Engelsmännen ansåg det säkrast att demolera också återstoden och sprängde fästningen i ruiner.
Svartholm sedd från nordväst. Akvarell av Gavril Sergejev från år 1811.
Fästningsruinen restaureras för turism
Efter förstörelsen var det ett faktum att Lovisaborna försåg sig med byggnadsmaterial från den nedrasade fästningen. Så småningom sjönk fästningens existens i glömska. och det som fanns kvar av murväggarna lämnades åt sitt öde. Under årens gång täcktes ruinerna av växtlighet och holmen användes som betesmark.
I början av 1900-talet återupptäcktes fästningsruinen. De första röjningsarbetena utfördes av Lovisa stad 1937. På 1960-talet gjordes en större renovering under ledning av Museiverket, då bland annat övervuxna murar exponerades och restaurerades. På 1990-talet utvidgades restaureringen till hela sjöfästningen och arbetet har fortsatt sedan dess i samarbete med Lovisa stad.
Fästningens terrasserade utsida.
Svartholm är ett populärt turistmål
Till Svartholm kommer man lätt med förbindelsebåt. Ön är perfekt för en heldagsutflykt för alla som är intresserade av dess långa och intressanta historia som en del av vårt landsförsvarssystem.
Svartholm är en snyggt restaurerad historisk helhet där krigsstämningen sitter kvar i murar och skottgluggar. Ön erbjuder olika aktiviteter, guidade rundturer och äventyrsmöjligheter för barn. Inne i fästningen visas en utställning, som bland annat visar föremål som hittats i arkeologiska grävningar av fästningen.
Omkring fästningen finns också många andra kulturarv, till exempel fästningens egen begravningsplats Gravholmen, den närbelägna Krutkällarholmen och skeppsvrak. Läs mer på museiverkets sidor Kyppi.fi.
Läs mer på Utinaturen.fi-portalen!
Hur och varför skyddas Svartholm?
Sjöfästningen Svartholm var en viktig del av den svenska försvarskedjan under 1700-talet. Museiverket definierar Svartholm som en byggd kulturmiljö av riksintresse.
Ön i sin helhet skyddas som en fast fornlämning med hjälp av fornminneslagen.
Läs mer om skyddet av Svartholm på Museiverkets sidor:
Besök
Under sommaren nås fästningen lätt med förbindelsebåt från Skeppsbron i Lovisa eller med egen båt. Det finns gratis gästbåtplatser på holmen.
Se tidtabellerna på VisitLovisa nätsidor!
Museiverkets kartatjänsten
N: 6693363, Ö: 461575 (ETRS-TM35FIN)