Fyrskepp före fyren 

Under 1800-talet blev fartygstrafiken utanför Raumo allt livligare. Från slutet av seklet placerade man ut fyrskepp under årstider då vattnet var öppet, men fyrskeppen blev överflödiga då den massiva fyr- och lotsbyggnaden stod klar 1953. Det fyrkantiga fyrtornet reser sig till 31 meters höjd och dess lysvidd upp till 45 kilometer.

Byggnaden är ett intressant exempel på den senare utvecklingen av 1800-talets lots- och fyrsamhällen. Kylmäpihlaja är den sista fyr som byggdes för bemanning och som samtidigt fungerade som lotsstation. 

Alla byggnadens funktioner är placerade under samma tak. Här finns bostäder för tolv lotsar, åtta kutterförare och två fyrvaktare. Mathållningen sköttes av en husmor. På ön byggdes också uthus och en vågbrytare som skyddade hamnen.

Kylmäpihlaja fyr idag

Så småningom gjorde navigationsteknikens utveckling också Kylmäpihlaja onödig. Sjöfartsverket sålde ön till Raumo stad år 2000.

En privatföretagare tog genast itu med att utveckla ön för turism. Fyr- och lotsbyggnaden byggdes om till hotell och köket och matsalen blev café. Uppe i tornet öppnades en terrass med fantastisk utsikt över havet. Fyrljuset lyser alltjämt, men lysvidden har sänkts till 17 sjömil, dvs. drygt 30 km.

På Kylmäpihlaja finns mycket intressant att se och göra, och här ordnas guidade rundturer. De tidigaste tecknen på mänsklig verksamhet är hällristningarna från 1700- och 1800-talet. Trots att ön ligger i havsbandet har den en rik och omväxlande natur. Särskilt under fåglarnas häckningstid sjuder det av liv. I vattenområdena kring ön kan man fortfarande se lotsar och sjöbevakningens patrullbåtar.

Läs mera på Kylmäpihlajas egna sidor!

Besök

Under sommaren går en förbindelsebåt ut till Kylmäpihlaja. Det går också att besöka ön med egen båt och lägga an i småbåtshamnen. Under vintern är ön stängd för besökare.

Uppgifter om hotellet och båttidtabellerna kan hittas på fyrens hemsidor.

Museiverkets kartatjänsten

N: 6792260, Ö: 193533 (ETRS-TM35FIN)