Lång lotshistoria
Utö ligger på en viktig plats vid farleden in till Skärgårdshavet. Ön var ett känt landmärke redan under medeltiden och här har funnits lotsar åtminstone sedan 1500-talet. På Utö brändes vårdkasar för att styra trafiken till havs.
På 1700-talet inrättades ordinära lotstjänster och Utös lotssamhälle fick sin början. Med tiden växte en tät liten skärgårdsby upp kring lotsarnas stugor. Den nuvarande lotsstationen byggdes 1958.
Korjaa kuvateksti Landskap av Utö i 1800-talet
Historien bakom Utö fyr
Den första båken som var byggd i trä och utan ljus ersattes med Finlands första ljusfyr 1753. På ritningarna är fyrtornet runt och gracilt och lykthuset är av trä. Den färdiga fyren motsvarade inte riktigt ritningarna. Sannolikt var det murarna som tog bygget i egna händer. Tornet blev grovt och konformat med en järnstång på toppen. Från stången hängde en korg i vilken man kunde bränna en brasa vid behov. Lökö båk i Nystad liknar sannolikt den första fyren på Utö.
Utsikt över Utö. Till höger den gamla lotsstugan med signalflaggor. Bilden är från 1800-talets slut eller 1900-talets början.
Under finska kriget (1808-09 förstördes den första fyren nästan helt. År 1814 ersattes den av den nya fyren i gråsten som fortfarande står kvar.
I det rymliga fyrkantiga fyrtornet byggdes också Finlands första fyrkyrka 1841. Fyren elektrifierades 1935 och har en lysvidd på 17,8 sjömil, det vill säga ca 33 kilometer.
Utö by och fyr.
Utö som befästning
Utö fungerade också som försvar för vårt land. På 1910-talet befästes ön som en del av Peter den stores sjöfästning, en kedja av starka kustbefästningar som skulle skydda farleden till S:t Petersburg.
Ön fick en stenbelagd väg, artilleriställningar och fungerade som en rysk flottbas. För basens behov byggdes också en kasern, en tvättstuga, ett ammunitionsförråd och till och med en järnväg för tunga transporter.
Efter att Finland blev självständigt togs Utö över av försvarsmakten. Särskilt på norra Utö finns många byggnader med anknytning till garnisonsverksamheten.
Garnisonen lades ned vid årsskiftet 2005 – 2000 och staten avstod från byggnadsbeståndet. En del av ön är ändå fortfarande ett stängt militärområde med begränsad rörelsefrihet av säkerhetsskäl.
![Kuva vasemmalla]()
![Kuva oikealla]()
Utö by från fyrtornet år 1890. Riksarkivet Utö by från fyrtornet år 2000. Museiverket.Ett populärt turistmål
Utö ligger i havsbandet och naturen är karg. Idag är Utö Finlands sydligaste bebodda ö.
Utö är bäst känd för sin fyr men på ön finns också mycket annat att se. Öns långa historia har lämnat efter sig historiska byggnader, fornlämningar, hällristningar och krigsminnen.
Den ursprungliga fyren är unik och i gott skick. Också den unika fyrkyrkan är bevarad i sitt ursprungliga skick. Vid foten av fyrtornet står öns äldsta bevarade byggnad, fyrvaktarstugan från 1753, som hyser ett museum över öns historia.
Runt Utö ligger många vrak som presenteras på museiverkets sidor: www.kyppi.fi.
SS Olivan sjunker utanför Utö den 7 december 1942.
Hur och varför skyddas Utö?
Utö är Finlands äldsta kända maritima fästpunkt. Museiverket har definierat ön som en byggd kulturmiljö av riksintresse på grund av dess mångsidiga och skiktade historia och dess bevarade byenhet. Utös unika fyrkyrka skyddas av kyrkolagen.
Läs mer om Utös kulturmiljö!
En liten del av Utö ingår i Skärgårdshavets nationalpark.
Besök
Till Utö kommer man lätt med förbindelsebåten från Pärnäs i Nagu. Resan tar ca 4 timmar. Rutter och tidtabeller hittas på www.finferries.fi.
Sommartid kan man åka till Utö också från Åbo. Det går också att hyra taxibåt eller ta sig till ön med egen båt.
Ön erbjuder inkvarteringsmöjligheter och en restaurang. Mer information på fyrens hemsidor!
Museiverkets kartatjänsten
N:6640449, Ö:184078 (ETRS-TM35FIN)