Vården och det ansvarsfulla nyttjandet av naturresurser tryggar Östersjöns livskraftighet

Havet ger oss både förnybara och icke förnybara naturresurser. Till de förstnämnda hör fisk och vilt, till de senare havsbottenresurser, såsom havssand. Användningen av naturresurser måste vara hållbar så att havet förblir livskraftigt och skapar välstånd för kommande generationer.


Fiskebestånden förvaltas genom reglering av fångster

Våra viktigaste kommersiella fiskarter är strömming och skarpsill (vassbuk). Båda förekommer i livskraftiga bestånd, medan till exempel gösen i Skärgårdshavet har minskat kraftigt. Havsöringen klassificeras som akut hotad.

Fångsten av strömming, skarpsill och lax regleras av EU:s gemensamma fiskeripolitik. EU fastställer fångstkvoter för varje havsfiskbestånd. När det gäller kustlevande fiskar regleras fångsten separat för varje land genom att bestämma minimimått och regler för tillåtna fiskeredskap.

Havsförvaltningsplanens åtgärdsprogram betonar förvaltningen av kustfiskbestånden. Bättre information om fiskbeståndens nuvarande tillstånd behövs som grund för förvaltningen. Särskild uppmärksamhet ägnas åt den sällsynta havslevande harren, vars naturliga förökning är svag.

Riksomfattande plan för användning av havsbottenresurser

Utvinning av havssand och andra havsbottenmineraler förändrar bottenstrukturen och kan orsaka stranderosion och skada fiskerinäringen. Effekternas omfattning och varaktighet kommer att variera enligt hur sanden tas upp och områdets egenskaper. Muddring och dumpning av jordmassor har liknande effekter.

Muddrande förändrar havsbottnen.

Användningen av havsbottens naturresurser regleras redan nu på flera sätt, bland annat av markanvändnings- och bygglagen. Havsförvaltningens åtgärdsprogram tar också upp behovet av att utveckla lagstiftningen, planeringen och forskningen så att de stöder ett hållbart bruk av havsbottenresurserna.

Utöver allt detta arbetar man dessutom på en plan för täkten av havssand och andra stenmaterial från botten. Planen ska täcka hela kusten. En sådan plan förutsätts i HELCOMs aktionsplan för Östersjön i syfte att kontrollera de skadeverkningar som jordtäkt under ytan medför. Man vill också minska muddringarnas skadliga effekter genom att förbättra datasystem för uppföljning och övervakning av muddringens effekter.