Största delen av all inhemsk regnbåge och sik odlas i havsområdena. Merparten av den inhemska odlade fisken är regnbåge.

Fiskodling till havs sker i nätbassänger eller -kassar där fiskarna i regel tillbringar två tillväxtsäsonger. Ynglen släpps ut i bassängerna på våren eller hösten när de är ungefär 20 centimeter långa. I slutet av den första säsongen väger regnbågarna några hundra gram. Efter andra säsongen, går de vidare till butikförsäljning eller förädling och väger då drygt två kilo. Försäljningsstorleken på sik är något över ett kilogram.

Fiskodlingen flyttar till havs

Produktionen av odlad fisk har minskat sedan toppåren på 1990-talet på grund av att minskning eller tillbakadragande av miljötillstånd i känsliga marina områden. Näringsutsläppen från fiskodling har emellertid sjunkit med 60-70% från vad de var när belastningen var som störst. 

Läs också

Blå bioekonomi

Mot slutet av 2010-talet har produktionen börjat växa långsamt eftersom nya öppna havsområden också fått nya miljötillstånd. Produktionen förväntas fortsätta att växa i områden där odlingsförhållandena visat sig vara lämpliga utan negativa miljöeffekter.

Uppfödning av yngel och vinterlagring av fisk kan fortsätta i områden nära kusten. Näringsbelastningen för dessa aktiviteter är låg.

Bassängerna i vilka fiskarna tillbringar sin sista tillväxtsäsong ligger i skydd av de yttersta skären eller ute på öppna havet. Fiskodlingarnas placering styrs till exempel av en nationell plan för förvaltning av vattenbruksplatser som utarbetats av jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet.

Östersjöfoder minskar näringsbelastningen

Fiskar matas med foderpellets som i allt högre grad tillverkas av vegetabiliska råvaror. Största delen av fodrets fiskinnehåll är Östersjöströmming och -skarpsill. Miljögifter såsom dioxin har tagits bort vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja.

Den här typen av foder kallas Östersjöfoder. Den återvinner fosfor och kväve från Östersjöns fiskbestånd till odlad fisk. Detta minskar det yttre inflödet av näringsämnen till Östersjön.

På grund av minskningen av fiskodlingens miljöeffekter har WWF Finland klassificerat inhemsk fisk på den gröna listan. En annan fördel med inhemsk odlad regnbåge är att Finlands havsomåden är fria från laxlus, en parasit som utgör ett stort hot för den norska laxodlingen. Trots detta är över 70 % av den lax som äts i Finland fortfarande importerad. 

Perspektiv

Inhemsk fisk på ett hållbart sätt

Vattenbruk är en växande industri över hela världen

Fisk är en viktig del av en hälsosam kost, bland annat på grund av sina omega-3-fettsyror. Därför rekommenderas att vild och odlad fisk ska ätas minst två gånger i veckan.

Naturliga fiskbestånd kan inte tillgodose den ökande efterfrågan på fisk. Därför har vattenbruk eller akvakultur, det vill säga odling av fisk, kräftdjur och musslor, blivit världens snabbast växande livsmedelssektor. Över hälften av den fisk som äts av människor är odlad. Andelen fisk minskar år för år.

Fisk tillgodogör fodret effektivt vilket är anledningen till att fiskodlingens koldioxidavtryck är mindre jämfört med övrig husdjursproduktion.

Fiskodling är också av stor ekonomisk betydelse för många finska skärgårdssamhällen. Den erbjuder arbetsplatser året om, och tar in skatteintäkter som hjälper kommunerna att upprätthålla sina tjänster. På det hela taget är en väl planerad och genomförd fiskodling inte i konflikt med övriga näringar och miljövårdens mål.