Att återställa Östersjön – vad innebär det, är det värt?
Diskussionen kring restaureringen går het. Skulle det vara dags att kyla ner den genom att vända blicken mot Östersjön, vars medeltemperatur i november är runt åtta grader? Också marina naturtyper kan återställas, även om restaureringar under vattnet hittills bara har utförts begränsat i Finland och endast genom att testa nya metoder. Resultaten från experimenten är uppmuntrande: genom att återställa flador och transplantera ålgräs kan förlusten av biologisk mångfald bromsas upp.
Forststyrelsens naturtjänster har återställt natur på land i nästan 40 år: våtmarker, skogar, lundar och traditionella biotoper. Så vi har omfattande kunskap om hur naturen kan återställas på land och vilka fördelar verksamheten har (spoiler alert: många, mer om det här(siirryt toiseen palveluun)).
Men restaureringen av den marina naturen påbörjades först för några år sedan. Planerna är dock nationellt ambitiösa. Finland har åtagit sig att uppfylla målen i EU:s direktiv om havsstrategi, dvs. att uppnå en god miljöstatus i Finlands havsområde senast 2030. För att uppnå målet har man inom havsförvaltningen utarbetat ett åtgärdsprogram, där målet om god status främjas med konkreta åtgärder. Åtgärdsprogrammet innehåller flera åtgärder för att återställa undervattensnaturen.
I projektet LIFE-IP Biodiversea, som sattes igång vid årsskiftet 2023, kommer en plan att utarbetas för att utreda hur tillståndet för marina livsmiljöer och arter längs hela kusten kan förbättras genom aktiva förbättrings- och återställningsåtgärder. Restaurering i skyddsområden görs redan nu, men även privata vattenområden utanför skyddsnätverket är viktiga om vi vill nå våra mål.
Vad vet vi i detta skede om att återställa marin natur, varför är återställandet nödvändigt för att bekämpa naturförlust och vilken roll spelar privata skyddsområden? Jag bjöd in två marina naturexperter, Anu Riihimäki, naturvårdschef för Forststyrelsens havsteam, och Anna Klemelä, Baltic Sea Action Groups expert på havsnaturens biologiska mångfald, för att svara på frågor.
Vad innebär restaurering av den marina naturen i praktiken?
Anu: Meriluontoa voi ennallistaa monin tavoin. On esimerkiksi mahdollista istuttaa lajeja, kuten meriajokasta, rakkohaurua tai näkinpartaisia alueille, joissa niitä on aiemmin esiintynyt, mutta joilta ne ovat myöhemmin kadonneet. Siirtoistutusten avulla pyritään palauttamaan lajirikas elinympäristö. Esimerkiksi meriajokkaan lehdillä laiduntavat monet kotilot ja äyriäiset, jotka toimivat ravintona kaloille ja niiden poikasille. Ennallistaminen voi tarkoittaa myös esimerkiksi aukiruopatun fladan suuaukon osittaista sulkemista ja veden virtauksen rajoittamista tai kosteikon tekemistä valuma-alueelle. Kaikki nämä toimet torjuvat Itämeren luontokatoa.
Vilka typer av restaureringar har vi gjort hittills, och vad har vi lärt oss av dem?
Anu: Vi har aktivt börjat återställa bl.a. stängda havsvikar, dvs. flador och glon, livsmiljöer på sandbottnar som t.ex. ålgräsängar, och dessutom finns det planer på att återställa bl.a. älvmynningar. Restaurering av undervattensnatur har utförts under några år och vi lär oss hela tiden mer om hur restaurering kan göras under vattnet. Flador och glon har hittills till stor del återställts inom ramen för HELMI-programmet.
Återställande är med andra ord ingen ny sak, det görs redan och vi har redan förbundit oss nationellt att vända Östersjöns utvecklingsriktning så att vi år 2030 har ett hav som är i ett gott skick och som vi alla hållbart kan njuta av.
Hurudana är utmaningarna i restaureringen av havs- och kustområden?
Anu: Den största utmaningen för tillfället är att man ännu inte vet mycket om undervattensrestaurering, och erfarenheterna är ganska begränsade. Dessutom orsakar övergödningen och den globala uppvärmningen sina utmaningar i valet av restaureringsmål.
Vi har dock lärt oss mycket på några år och vi lär oss mer hela tiden. Dessutom har man vidtagit och fortfarande vidtar en hel del åtgärder i Finland för att stävja övergödningen, så jag tror att när övergödningsutvecklingen kan stoppas kommer helt nya möjligheter att öppnas även inom restaureringen! Under de närmaste åren kommer vi att kunna tillämpa våra kunskaper bredare, även i områden som för närvarande inte är värda att fokusera på grund av övergödning.
Man har diskuterat mycket om restaureringens prislapp. Varför är det värt att satsa mina skattepengar på Östersjön?
Anu: En vacker och välmående skärgårdsnatur kräver att naturen också klarar sig under havsytan. Restaurering skapar livsmiljöer för olika ryggradslösa undervattensdjur, som utgör föda för många havsfåglar. Åtgärder för återställanden under vattnet kan därför hjälpa lokala fågelpopulationer. Fiskyngel använder t.ex. ålgräsängar och laguner som skydd, så att restaureringen kan även ha positiva effekter på fiskbestånden i området.
När allt kommer omkring gynnar restaureringen oss alla, eftersom Östersjön och skärgårdsnaturen i ett välmående tillstånd möjliggör olika näringar och rekreationstjänster för både invånare och turister.
Ett välmående hav upprätthåller den naturliga mångfalden. Endast en mångsidig natur kan klara av de utmaningar som klimatförändringarna orsakar och upprätthålla ett fungerande ekosystem som också vi människor är beroende av.
Restaurering utförs främst i skyddsområden. Ett av målen i Biodiversea-projektet är att utöka arealen av det skyddade havsområdet. Kan min stugstrand höra till skyddsområdet? Vilken nytta skulle det ge?
Anna: Att skydda sitt eget vattenområde skulle kunna vara ett påtagligt sätt för markägare att hjälpa Östersjön. Skyddsområdet gynnar också markägaren, för att med hjälp av det kan ägaren av vattenområdet hålla vattnet och havslandskapet utanför hem- eller stugstranden vacker även för kommande generationer.
Att inrätta ett skyddsområde är möjligt om det finns arter eller livsmiljöer i området som behöver skydd. Skyddsrelaterade begränsningar för användning av området är skilt skräddarsydda och baseras på de naturvärden som finns i det skyddsbehövande området. Det finns därför inga onödiga begränsningar, och det är också möjligt att anteckna undantag från begränsningarna. Exempelvis kan nödvändiga underhållsmuddringar tillåtas, även om muddring i övrigt är generellt förbjuden inom det skyddade området.
Den lokala NMT-centralen är den myndighet som beslutar om skyddet. Ett skyddsbeslut kan fattas när markägaren och NMT-centralen kommit överens om skyddsrestriktionerna.
Skyddsintresserade markägare kan kontakta NMT-centralen i sitt område eller Baltic Sea Action Group(siirryt toiseen palveluun).
Hur inrättades det privata skyddsområdet i Gullkrona?
Anna: En stor privat naturskyddsinsats nådde sitt mål i oktober, då man på BSAG:s initiativ och med Forststyrelsens hjälp grundade skärgårdens största privata naturskyddsområde i Gullkronas vattenområde(siirryt toiseen palveluun). Det marina skyddsområdet Gullkrona är 4 800 hektar stort och omfattar många livsmiljöer som är väsentliga vad gäller Östersjöns undervattensmångfald.
Drygt 20 markägare, tillhörande områdets fiskesamhälle beslutade tillsammans om skyddet. Markägarna var också involverade i planeringen av skyddsrelaterade restriktioner från början. Detta säkerställde att restriktionerna är realistiska att följa ur markägarnas synvinkel. När det gäller inrättandet av ett privat naturskyddsområde är markägarnas samtycke och medverkan viktigt.
Många markägare i området välkomnade skyddsinitiativet. Det framgick klart att de privata ägarna av vattenområden är oroade över Östersjöns tillstånd och är redo att stödja det.
Kan restaurering göras i privata vattenområden?
Anu: Återställningsåtgärder är möjliga även i privata vattenområden, om området på grund av sina egenskaper är lämpligt för återställning. Ett bra exempel kunde vara en skyddad havsvik, dvs. flada eller glo, där tröskeln som leder till viken har muddrats upp. I sådana fall återställer en ombyggnad av tröskeln ofta fladans naturliga vattenbalans och blir återigen en viktig uppfödningsplats för fiskyngel.
Denna text har producerats med stöd av EU:s LIFE-finansiering i LIFE-IP BIODIVERSEA-projektet. Texten överensstämmer inte nödvändigtvis med Europeiska unionens åsikt. CINEA och Europeiska kommissionen ansvarar inte för hur informationen i denna text används.
Tillbaka till perspektiven