För den marina naturen – Biodiversea Life IP kartlägger, utvecklar och återställer
Åtta år, 20 miljoner euro och mer än hundra personer i arbete. Finlands största samarbetsprojekt för att skydda Östersjöns mångfaldiga natur, Biodiversea LIFE IP, startade sin första fältsäsong våren 2022. Sedan april har fältteamen arbetat med fångst av lekande harrhonor, fågelräkningar, fångst av främmande rovdjur, återställning av marin natur och utveckling av hållbar naturturism.
Skyddet av den marina naturen kommer att behöva resurser. Statusen av alla åtta Natura-naturtyperna i Östersjön har bedömts som ogynnsam: antingen tillfredsställande eller dålig. I den senaste hotbedömningen av undervattenshabitat bedömdes flera av de sammansatta- och nyckelbiotoptyperna, såsom flador, glon, älvmynningar, blåstångsbottnar samt ålgräsängar, som hotade. Största delen av problemen orsakas, direkt eller indirekt, av övergödning, men även kustbyggen och muddring hotar en del av undervattensnaturen, framför allt i den inre skärgården.
För närvarande täcker nätverket av marina skyddsområden, som skyddar undervattensnaturen, ungefär 11 procent av Finlands marina områden. EU:s strategi för biologisk mångfald, vars ambitiösa mål är att skydda 30 procent av Europas havsyta före 2030, bidrar till utveckling av nätverket av skyddade områden vid den finska kusten. I projektet Biodiversea svarar man på denna utmaning genom att samla in information om naturvärden i tidigare outforskade områden, att utveckla indikatorer som beskriver tillståndet i skyddade områden och att granska skyddsnätverkets regionala täckning och kvalitet.
Enligt KOKASU-projektet, som undersöker omfattningen av skyddsområden, täcker skyddsnätverket för marina områden cirka 33 procent av de mest värdefulla områdena med undervattensnatur. Den biologiska mångfalden under vattnet är på ett fragmenterat sätt koncentrerad till grunda havsområden, och det medför egna utmaningar för ett regionalt skydd. När det gäller utvärderingen anser jag att det är positivt att även små tillägg av skyddade områden till de mest värdefulla områdena avsevärt skulle förbättra skyddsnivån för hotade arter och livsmiljöer.
För att skydda Östersjöns naturtyper och arter arbetar projektet även med aktiva återställnings- och renoveringsåtgärder, med vilka man strävar till att förbättra tillståndet för naturtyperna och arternas livsmiljöer. I praktiken innebär det åtgärder som sträcker sig från att återinföra arter till deras historiska förekomstplatser till mer omfattande åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten i avrinningsområden. När det gäller förvaltningen av den marina naturen är det motiverat att säga att många åtgårder befinner sig i ett inledningsskede. För återställning av flador har man fått erfarenheter från tidigare projekt, men det finns fortfarande liten praktisk erfarenhet av flera andra undervattenshabitattyper och -arter och deras restaurering. Nya initiativ beträffande olika renoveringsmetoder och uppföljning av åtgärdernas effekter kommer att skapas under de kommande åtta åren. Målet är att skapa en nationell restaureringsplan som fungerar som en färdplan för restaurering av den marina naturen även efter projektet.
Då målområdet omfattar hela kusten, får det mitt huvud att snurra. Sökandet efter potentiella renoveringsmål behöver dock inte startas från noll. VELMU:s inventeringsprogram för mångfalden av den marina undervattensnaturen har producerat information om mångfalden under vattnet sedan 2004. Förutom karteringsinformation har vi information som täcker hela kusten, t.ex. information om muddring och strandstrukturer tagna från flygfoton, modellerade förekomstområden av hotade arter och naturtyper samt historiska flygfoton. Rumsliga data tillsammans med experternas lokalkännedom och den information som samlats in under fältbesöken utgör ramen för den grundläggande förbättringsplanen som ska revideras under projektets gång.
I praktiken kommer restaureringen av den marina naturen att testas på nästan hundra platser från östra Finska viken till Bottenviken under projektets gång. Ärmarna har kavlats upp och de som arbetar på fältet letar efter potentiella platser för restaurering av fiskbestånd, våtmarker, grunda vikar, laguner och älvmynningar.
Nya metoder för artplantering utvecklas för att återinföra nyckelarter såsom blåstång, kransalger och ålgräs till sina historiska förekomstplatser. I juni inleddes arbetet i Kvarken, där man för första gången testade transplantering av kransalger. I Ekenäs har dykarna kartlagt rotbildningen och spridningen av ålgräsfläckarna som planterades ut i fiol.
Besöket stöder utvecklingen av övervakningen, och behövs för att bedöma åtgärdernas effektivitet. Att återinföra arter till sina historiska förekomstplatser i den marina miljön är inte lätt. Till exempel kransalger är mycket känsliga för miljöförändringar, och överlevnadsförmågan hos transplanterade individer kanske inte är särskilt hög. Erfarenheter från andra delar av Östersjön med återplantering av ålgräs visar att den främsta orsaken till misslyckande är valet av en svag planteringsplats: miljöförhållandena för artens tidigare livsmiljö har försämrats så att arten inte längre trivs där. Nyckelfrågan är, med vilka metoder och i vilka områden planteringar bör utföras för att uppnå ett positivt resultat med åtgärderna.
Tillbaka till perspektiven