Kylmäpihlaja fyr och lotsstation, Raumo
Kylmäpihlaja, ca 10 kilometer från fastlandet, är den yttersta av de stora öarna utanför Raumo. Den reste sig ur havet på 1200-talet och utnyttjades sannolikt för jakt, fiske och samlande redan långt innan fyren byggdes. Under somrarna på 1600-talet hyrde bönderna fårbete på Kylmäpihlaja och andra öar, vilket var brukligt i Raumo skärgård.
Fyrskepp före fyren
Under 1800-talet blev fartygstrafiken utanför Raumo allt livligare. Från slutet av seklet placerade man ut fyrskepp under årstider då vattnet var öppet, men fyrskeppen blev överflödiga då den massiva fyr- och lotsbyggnaden stod klar 1953. Det fyrkantiga fyrtornet reser sig till 31 meters höjd och dess lysvidd upp till 45 kilometer.
Byggnaden är ett intressant exempel på den senare utvecklingen av 1800-talets lots- och fyrsamhällen. Kylmäpihlaja är den sista fyr som byggdes för bemanning och som samtidigt fungerade som lotsstation.
Alla byggnadens funktioner är placerade under samma tak. Här finns bostäder för tolv lotsar, åtta kutterförare och två fyrvaktare. Mathållningen sköttes av en husmor. På ön byggdes också uthus och en vågbrytare som skyddade hamnen.
Kylmäpihlaja fyr idag
Så småningom gjorde navigationsteknikens utveckling också Kylmäpihlaja onödig. Sjöfartsverket sålde ön till Raumo stad år 2000.
En privatföretagare tog genast itu med att utveckla ön för turism. Fyr- och lotsbyggnaden byggdes om till hotell och köket och matsalen blev café. Uppe i tornet öppnades en terrass med fantastisk utsikt över havet. Fyrljuset lyser alltjämt, men lysvidden har sänkts till 17 sjömil, dvs. drygt 30 km.
På Kylmäpihlaja finns mycket intressant att se och göra, och här ordnas guidade rundturer. De tidigaste tecknen på mänsklig verksamhet är hällristningarna från 1700- och 1800-talet. Trots att ön ligger i havsbandet har den en rik och omväxlande natur. Särskilt under fåglarnas häckningstid sjuder det av liv. I vattenområdena kring ön kan man fortfarande se lotsar och sjöbevakningens patrullbåtar.
Läs mera på Kylmäpihlajas egna sidor(siirryt toiseen palveluun)!
Historieruta
En dödlig storm
På nästan alla våra fyrskär och -öar har havet krävt åtminstone något människooffer. Kylmäpihlaja är inget undantag.
Nionde januari år 1964 gav sig lotsen Alpo Sunila och kutterföraren Eino Vänttinen ut i en hård storm med sin enmastade lotskutter för att plocka upp en lots från ett fartyg som avgått från Raumo. De kom aldrig tillbaka.
När stormen bedarrat upptäckte man en stor oljefläck ca 1,5 sjömil från fyren. Där låg kuttern som blev männens grav. Den sjunkna kuttern lyftes till ytan och akterflaggan med sin stång förvaras fortfarande i lotsstationens aula som minne av de två Kylmäpihlajamännen, plikttrogna in i döden.
Källa: Seppo Laurell 1999, Suomen majakat (Finlands fyrar).
Viktiga årtal
Besök
Under sommaren går en förbindelsebåt ut till Kylmäpihlaja. Det går också att besöka ön med egen båt och lägga an i småbåtshamnen. Under vintern är ön stängd för besökare.
Uppgifter om hotellet och båttidtabellerna kan hittas på fyrens hemsidor.(siirryt toiseen palveluun)
Museoviraston karttapalvelu
P: 6792260, I: 193533(siirryt toiseen palveluun) (ETRS-TM35FIN)
