Valsörarnas fyr vakar över Kvarkens smalaste del

Namnet Valsörarna syftar sannolikt på de för området typiska vallarna. Visserligen påstås det att en val skulle ha drivit till öns strand för länge sedan.

År 1868 ankrades fyrskeppet Snipan väster om Valsörarna, men dess ljusstyrka ansågs vara för svag. När Kvarkens båttrafik började växa på 1850-talet krävde sjöfararna en riktig fyr i regionen. Projektet fick vind i seglen först när fem fartyg havererade på Valsörarnas grynnor 1879.

Järnfyr från Frankrike

Slutligen beslöt man sig för att beställa en speciell korsverkskonstruktion av gjutjärn från Frankrike. Fyren planerades av det franska företaget Henry-Lepaute, som några år senare blev berömd för ett betydligt högre torn, dvs Eiffeltornet i Paris.

Fyrbygget inleddes på holmen Lillskär. Jordmånen där lämpade sig emellertid inte för ett fyrbygge och med stort besvär blev man tvungen att flytta både byggmaterialet och de redan uppförda bostadshusen till grannholmen Storskär. För flyttningen byggde man en bro av sten som fortfarande förbinder holmarna med varandra.

Den rödmålade järnfyren stod klar 1886. Runt fyren uppfördes bostäder och uthus för personalen. Den nya fyren väckte stor uppmärksamhet och lockade nyfikna även från fjärran.

Fyrmästaren var en respektingivande person som inte lät någon obehörig komma för nära fyren. Kanske var det han som satt igång ryktet att fyrens stödkonstruktion av järn var så glödhet att den brände fingrarna på var och en som vågade röra vid den.

Fyrtornet på Valsörarna är 36 meter högt och består av ett centralt rör runt en spiraltrappa innanför stödkonstruktionen av järn. Högst uppe finns ett jour-rum för fyrvaktarna.

År 1939 märkte man att hela fyren svajade och försåg den med fyra stödvajrar. Liksom så många andra fyrar, automatiserades också Valsörarnas fyr på 1960-talet och personalen flyttade bort. På 1920-talet grundades en sjöräddningsstation på holmen. Den ersattes med en sjöbevakningsstation i mitten av 1940-talet.

Den obemannade fyren blev ett utflyktsmål

Under flera århundraden fungerade Valsörarna som milstolpe för postförare på väg mellan Sverige och Finland. Under somrarna fraktades posten med båt, under vintern med häst och släde. Holmarna är rika på lämningar av gamla byggnader och strukturer, till exempel ruinerna av hamnkonstruktioner och stall för posthästar och grunder av strandbodar.

På Valsörarna kan man också hitta fornlämningar, till exempel en jungfrudans (läs mer om jungfrudans). På östra stranden av Storskär finns dessutom ruinen av den gamla båken. I omgivningen kan man fortfarande se resterna av de stenmurar som omringade de gamla odlingarna. Idag upprätthålls kulturlandskapet av betande får. Utan dem skulle särskilt stränderna snabbt växa igen.

Läs mer om Valsörarnas fornlämningar och vraken under ytan på museiverkets sidor Kyppi.fi(siirryt toiseen palveluun).

Läs mer på egna nätsidor(siirryt toiseen palveluun)!

Får på en Valsörarna.

© Pekka Lehtonen

Valassaarets fyr skiljer sig från andra fyrar i Finland.

© Pekka Lehtonen

Fyrvaktares hus.

© Hilja Palviainen

Valsörarnas offer

---

En stenröse restes som minnesmärke över soldaternas massgrav

I slutet av det finska kriget, i mars 1809, hade den ryska generalen Barclay de Tolly och hans trupper stannat en natt på Valsörarna med målet att erövra Umeå.

Följande dag marscherade 3700 soldater västerut över den frusna Kvarken. Den hårda vintern försvårade företaget. Trupperna besvärades av tjock snöyra, packisvallar och öppna råkar Hundratals soldater kom aldrig över.

”Jag har markerat rutten till Umeå med benen av mina män” rapporterade de Tolly sorgset till kejsar Alexander I.

När De Tollys truppertagit sig över till Sverige erövrade de snabbt Umeå. Returmarschen följde samma rutt och de utmattade trupperna övernattade igen på Valsörarna under bar himmel. Fyrahundra man vaknade aldrig upp och liken lämnades kvar på öarna när resten av armén fortsatte mot fastlandet.

Ben av dessa obegravda soldater upphittades ännu i början av 1900-talet runt omkring på ön. På 1930-talet samlade öborna benen i en massgrav som märktes med ett stenkummel. Biskop Leo välsignade graven på 1980-talet. Minnesmärket står kvar vid stigen nära småbåtsstranden på Ebbskär.

Källa: Seppo Laurell 1999, Suomen majakat (Finlands fyrar)

Hur och varför skyddas Valsörarna?

Valsörarnas unika järnfyr och de omgivande fyrvaktarbostäderna utgör en värdefull helhet som återspeglar fyrvaktarnas arbetsgemenskap och livsmiljö. På ön kan man väldigt bra se utvecklingen av fyrtekniken under många årtionden.

Valsörarna hör till de fyr- och lotsöar i Kvarken som av museiverket definieras som byggda kulturmiljöer av riksintresse.

Valsörarna är också en del av Världsarvet Kvarkens skärgård.

Läs mer på museiverkets sidor RKY.fi.(siirryt toiseen palveluun)

Besök

Valsörarna kan besökas med egen båt eller också delta i de kryssningar och transporter som ordnas under sommaren. Läs mer på nätsidor(siirryt toiseen palveluun)!

Museiverkets kartatjänsten

P: 7046266, I: 204163(siirryt toiseen palveluun) (ETRS-TM35FIN)

Läge

Se alla platser

Fyr

Valsörarnas fyr, Korsholm