Klimatförändringen påverkar oundvikligen Östersjön

Klimatförändringen gör vintrarna i Norden varmare och regnigare. Östersjön förväntas bli ganska varm och mindre isig, och även salthalten i havet kommer att minska ytterligare. Ett sådant hav finns inte någon annanstans i världen idag – och kanske har det aldrig funnits. Invånarna och naturen i Östersjöområdet står inför en ny situation.

---

De fullständiga effekterna av klimatförändringarna på Östersjön och dess marina miljö är ännu inte kända. Det är troligt att havet blir mer frodigt. Vi kan fortfarande påverka denna utveckling.

Vinterregnen ökar och salthalten minskar

Nederbördsmängden i Östersjöregionen har varierat både säsongsmässigt och regionalt. Nederbörden verkar ha ökat på vintern och våren sedan mitten av 1900-talet. Detta anses vara en följd av klimatförändringarna.

När regnen ökar, ökar också mängden vatten som älvarna transporterar ut till havet. Havet får osaltat vatten via älvar, så att förändringar i flöden påverkar havets salthalt. Årlig avrinning har visat sig öka både i Finland och i de andra nordiska länderna. Däremot har den årliga avrinningen minskat i Östersjöns södra och östra kuststater.

När regnen ökar blir Östersjön sötare. I Norra Östersjön är salthalten i ytvattnet för närvarande mellan 5 och 7 promille och förväntas minska med en promille eller två. Salthalten i Finska viken och Bottniska viken minskar också ytterligare.

När vattnen blir varmare minskar istäcket

Östersjöns salthalt och temperatur har övervakats i årtionden. Mätningarna visar att vattentemperaturen i öppna havsområden har stigit med mer än två grader i genomsnitt 1980-2023.

Klimatförändringarnas effekter är mest synliga i Norra Östersjön. Yttemperaturen i Norra Östersjön beräknas stiga med 2–4 grader med 2100. Samtidigt förkortas isbeläggningsperioden med 1–2 månader och omfånget av det maximala istäcket på vintern kommer att halveras.

När det finns mindre is, blandas vattnet djupare av starka vindar. Detta kan hindra uppkomsten av syrefria perioder vintertid. Å andra sidan påskyndas många kemiska och biologiska processer när havet värms upp, vilket förstärker både syreförbrukningen och effekterna av miljögifter. Syrebrist och andra marina problem kan därför förvärras.

Vedenpinta nousee ja ääri-ilmiöt lisääntyvät

Smältningen av kontinenternas glaciärer och den termiska expansionen av havsvattnet höjer också vattennivån i Östersjön. Detta förstärker översvämningarna.

Emellertid kompenseras denna effekt av den finska kustens fortsatta landhöjning. I Bottniska viken kommer landhöjningen att dölja vattenståndsökningen i flera decennier. I Finska viken däremot stiger medelvattenståndet. Detta måste beaktas i samhällsplaneringen.

Eutrofieringen är den allvarligaste konsekvensen av klimatförändringar

Ökad vinternederbörd spolar allt större mängd näringsämnen från land ut i havet. Detta förstärker växtplanktontillväxten. Ökande planktontillväxt producerar mer organiskt material i havet, vilket intensifierar nedbrytningen och syret på havsbotten förbrukas allt snabbare.

Om syret tar slut frigörs fosfor från bottensubstratet tillbaka i vattnet. Detta förstärker eutrofieringen av havet ännu mer och risken för cyanobakteriella blomningar ökar åtminstone i Östersjöns huvudbassäng, Finska viken och Skärgårdshavet. I Bottenviken är situationen något annorlunda: där förbrukas näringsämnen av en kraftig bakterieproduktion, vilket hämmar tillväxten av planktonalger.

De marina levnadsvillkoren och näringsväven förändras

Förändrade levnadsförhållanden i Östersjön återspeglas i det marina livet. Arter som gynnas av värme blir rikligare och sprider sig norrut, medan arter som gynnas av kallt vatten minskar. När havsvattnet blir sötare ökar mängden insjöarter och marina arter minskar. Förändringar i istäcket påverkar å andra sidan havets näringsstatus på våren och sommaren och därmed växtplankton och dess arter.

Verkningskedjan är invecklad. Arter reagerar inte bara direkt på förändringar i miljön utan också på andra arter och de förändringar de orsakar. Fler främmande arter från andra hav och inlandsvatten kan också komma in i Östersjön. Hela näringsväven kan förändras oförutsägbart.

Vissa arter försvinner, andra stärker sin position

Minskande eller till och med försvinnande istäcke påverkar isberoende arter såsom vikaren. En minskning av salthalten kan i sin tur helt utrota vissa arter från den finska kusten, till exempel ålgräs. Förekomsten av blåstång och blåmussla kommer också sannolikt att minska.

Ålgräs, blåstång och blåmussla är så kallade nyckelsarter: de erbjuder en livsmiljö eller föda för många andra arter i Östersjön. Förändringen kan alltså i stor utsträckning återspeglas i marina organismer och funktionen av det marina ekosystemet.

Å andra sidan kan arter som gynnas av sötvatten öka sin andel och ta ett allt större ansvar för de marina funktionerna. Till exempel kommer vissa vattenväxter, såsom ålnate, troligen att spridas i större utsträckning.

Också karp(mört)fiskar kan föröka sig och föda upp sina unga i ett större område. Många av dem leker numera bara i Östersjöns djupa vikar med sötvatten. Således kan vår skärgård domineras av karpfiskar i framtiden.

Havets ökade upptag av koldioxid kan leda till försurning av havet. Detta, tillsammans med förändringar i termiska förhållanden och överfiske, kan utgöra en fara för fiskproduktionen i Östersjön. Förutom fiskbestånden kommer förändringarna att påverka hela det marina ekosystemet.

Det är värt att förbereda sig för klimatförändringar i tid

Att sakta ner och mildra klimatförändringar är en nödvändig uppgift för hela mänskligheten. Det är också viktigt att agera lokalt och förbereda sig för förändringen. Framför allt måste man minska näringsbelastningen och bromsa upp eutrofieringen i Östersjön. Detta är viktigt eftersom klimatförändringar oundvikligen kommer att öka näringsmängderna från avrinningen.

Enligt mänskliga standarder utvecklas klimatförändringar långsamt, men ur naturens synvinkel är förändringen extremt snabb. Synliga effekter på tillståndet i Östersjön förväntas om tiotals eller kanske hundra år. Men åtgärder kan och måste vidtas till fördel för havet redan nu.

Lue seuraavaksi

Experten har ordet