Numera är de farligaste organiska miljögifterna förbjudna

De mest kända organiska miljögifterna är bekämpningsmedlen DDT och PCB, vilka tidigare användes för värmeöverföring i bl.a. transformatorer. Dessa ämnen orsakade tidigare reproduktionsstörningar hos sälar och rovfåglar. Sedan dess har användningen av dem förbjudits, och deras koncentrationer i Östersjön har minskat så mycket att fortplantningen inte längre störs.

Andra för närvarande förbjudna organiska miljögifter inkluderar hexaklorbensen eller HCB och hexaklorcyklohexan eller HCH. HCB användes tidigare som bekämpningsmedel och HCH som ett allmänt lösningsmedel inom plast- och kemiska industrin, vid tillverkning av färger samt inom textil- och metallindustrin.

Alla dessa föreningar som varit i bruk, och nu är förbjudna, är så kallade klorerade kolväten. Liknande och ännu farligare miljögifter, dioxiner, produceras oavsiktligt vid ofullständig förbränning och som föroreningar i kloreringsprocesser. Utsläppen kom tidigare från bl.a. avfallsförbränning och träförädlingsindustrin. Sedan dess har utsläppen ingripits effektivt. Mellan 2017 – 2022 låg dioxinhalterna på en bra nivå i alla havsområden.

Tidigare använda flamskyddsmedel har visat sig vara giftiga

Polybromerade difenyletrar, eller PBDE-föreningar, är allmänt använda flamskyddsmedel som ökar brandsäkerheten för lättantändliga material. De liknar PCB-föreningar till sin struktur – endast kloret är ersatt av brom. På samma sätt som PCB-föreningar anrikas de också i näringskedjan. PBDE-föreningar misstänks vara hormonstörande, dvs. de påverkar förökningen och beteendet hos organismer.

Både användning och import av PBDE-föreningar har nu huvudsakligen förbjudits och med den minskande användningen minskar deras mängd i miljön långsamt.

PBDE är nämligen mycket långsamt nedbrytande, varför dessa ämnen fortfarande finns i stora mängder i Östersjön. De uppmätta PBDE-halterna i fisk, både i öppna havet och vid kusten under perioden 2017-2022, överskrider klart EU:s gränsvärden i alla finska havsområden, dvs. tillståndet är inte bra i något område. Koncentrationerna har dock minskat särskilt i Finska viken men också i andra öppna havsområden.

Förbjudna PBDE-föreningar har till en viss del ersatts av andra bromerade flamskyddsmedel, som inte ackumuleras i näringskedjan lika snabbt som PBDE-föreningar. Fosforiserade flamskyddsmedel har också introducerats. Även dessa nya ämnen är inte helt ofarliga och några av dem har sedermera dess förbjudits.

Ett dussintal kemikalier är särskilt oroande

Under 2007 registrerade Helsingforskommissionen (HELCOM) totalt elva ämnen eller grupper av ämnen vilka är särskilt oroande. Utöver de flamskyddsmedel som nämnts ovan inkluderar de bl.a. perfluorerade alkylföreningar, dvs. PFAS-föreningar, och organiska tennföreningar.

PFAS-föreningar är ytaktiva ämnen vilka stöter bort vatten, smuts och fett och har därför använts till exempel i stekpannor, vattenavstötande kläder och skidvallor. Användningen av endast ett fåtal PFAS-föreningar har förbjudits, men deras bredare begränsning förbereds för närvarande. Koncentrationer av den skadliga PFAS-föreningen PFOS i fisk övervakas i finska havsområden. De högsta halterna har uppmätts i kustfisk, men inte ens de överskrider de gränsvärden som används i EU-området.

Tributyltenn (TBT) och trifenyltenn (TPhT) är organiska tennföreningar som tidigare använts i giftfärger på fartyg. De är starka androgener som orsakar reproduktionsproblem hos organismer. Deras användning är nu förbjuden över hela världen. Ämnena bryts dock ned långsamt, varför de fortfarande förekommer i Östersjöns bottensediment. Under åren 2017-2022 överskreds det gränsvärde som används i EU-området, särskilt i hamnområden men även i Finska vikens öppna havsområde.