Siirry sisältöön
Finansiärer:

Radioaktiviteten i Östersjön har minskat

Radioaktiviteten i Östersjön blev hög till följd av olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl 1986. Cesiumhalterna har dock stadigt minskat och radioaktiviteten har återgått till normala nivåer.


Mätt med den radioaktiva isotopen cesium-137 är Östersjön världens mest radioaktiva hav. Den största orsaken till radioaktiviteten är kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. En annan betydlig källa till radioaktivitet i Östersjön är de kärnvapenprov som genomfördes i atmosfären på 1950- och 1960-talen. Konstgjord radioaktivitet har dessutom nått Östersjön från återvinningsanläggningar för använt kärnbränsle utanför Östersjön.

Tritium är kvantitativt den mest betydande radionukliden bland de radioaktiva utsläppen från kärnkraftsanläggningar i Östersjöns avrinningsområde. Men på grund av sin låga strålningsenergi är den inte av stor betydelse när det gäller den stråldos en människa får.

ÖSTERSJÖNS TILLSTÅND 2024: RADIOAKTIVITET


Efter Tjernobylolyckan har radioaktiviteten i Östersjön stadigt minskat i takt med att cesium halverats och sedimenterats till havsbotten. Halterna av Cs-137 i strömming har minskat och under åren 2017–2022 nåddes äntligen den nivå som rådde före Tjernobylolyckan. För närvarande är Östersjön i ett bra tillstånd vad gäller radioaktivitet, och det utgör ingen fara för ekosystemet.

Havsmiljöns tillstånd i Finland 2024: Radioaktivitetet(siirryt toiseen palveluun)

Tjernobylolyckans effekter fördelade sig ojämnt i Östersjön

Nedfallet från Tjernobylolyckan fördelade sig mycket ojämnt i Östersjöns avrinningsområde. Mest nedfall fick områdena kring Bottenhavet och östra Finska viken.

Tack vare det hinderfria vattenutbytet har Finska vikens vatten renats från cesium mycket snabbare än Bottniska viken. Målnivån för cesium i Östersjön har satts till nivån som rådde före Tjernobylolyckan 1986.

Delvis på grund av halveringstiden har dess halter i havsvatten stadigt minskat från toppvärdena vid tidpunkten för olyckan. Under åren 2017-2022 nådde dess koncentration i fisk och vatten äntligen nivån som rådde före olyckan.

Radioaktiviteten i Östersjöns strömming ökade kraftigt efter Tjernobylolyckan 1986, särskilt i Finska viken och Bottenviken. Halterna har småningom minskat till en normal nivå.

Radioaktivt cesium hittas i fisk och bottensedimenten

Radioaktiva ämnen anrikas i näringskedjan. De högsta cesiumhalterna har uppmätts i rovfiskar såsom gädda och torsk. Cesiumkoncentrationer i fisk avspeglar förändringar i vattenkoncentrationer, om än med fördröjning.

Det mesta av det cesium som kom till Östersjön ligger för närvarande nedgrävt i havsbotten och det lämnar substratet endast genom radioaktivt sönderfall. Halveringstiden för cesium är lång, 30 år. På grund av detta kommer det att ta flera decennier tills cesiumhalterna i bottensubstratet når de nivåer som de var före Tjernobylolyckan. År 2025 var cesiummängden i Finska vikens botten allmänt cirka 10 gånger större än före Tjernobylolyckan.