Grönslick är vår vanligaste grönalg
Finlands vanligaste grönalg är grönslick, en art som är bekant för de flesta. Den växer nästan på alla slags stränder som täta klargröna buskiga bestånd och erövrar vattenlinjen under försommaren. Grönslick bildar trådar som kan bli 30 cm långa och under goda förhållanden bildar den en vajande grön zon i vattenbrynet.
På större djup och mera splittrade stenbottnar förekommer grönslick i form av små tofsar här och där. De djupaste bestånden förekommer på sju meters djup, där det normalt bara finns rödalger.
Längs Finlands kust växer också andra grönslicksliknande arter, till exempel bergborstingen (Cladophora rupestris) på större djup, strax ovanom blåstångszonen och det späda näckhåret (Cladophora fracta) som bildar molnlika bestånd i brackvattensvikar.
Tarmalgerna trivs på näringsrika stränder
Tillsammans med grönslick ser man ofta tarmalger (kallas också tarmtång). Tarmalgerna är ännu klarare gröna än grönslicken. Bålarna är bredare än hos de egentliga trådalgerna och innehåller ofta gasbubblor som bildas under fotosyntesen. Om man klämmer på de små gröna tarmarna vandrar bubblorna ut i vattnet.
Tarmalgerna växer lika snabbt som grönslicken och erövrar hastigt alla fria hårda ytor under ytan. De drar nytta av eutrofiering och är särskilt vanliga på fågelskär och i näringsrika älvmynningar.
I Finland finns tre kända arter: tarmalg, platt tarmalg och hårig tarmalg. För att skilja dem åt behövs både mikroskop och ett tränat öga.
Grönalger:
- Grönslick (Cladophora glomerata)
- Bergborsting (Cladophora rupestris)
- Näckhår (Cladophora fracta)
- Tarmalger (Ulva spp.)
- Tarmalg (Ulva intestinalis)
- Platt tarmalg (Ulva linza)
- Hårig tarmalg (Ulva flexuosa)
- Klotalg (Aegagropila linnaei)