Siirry sisältöön
Finansiärer:
Växtplankton bildgalleriet

Växtplankton kan observeras med mikroskop

Växtplankton består av mikroskopiska alger som svävar fritt i vattenmassan. För det mänskliga ögat uppträder algerna ofta som bruna, röda eller gröna partiklar eller som en massa i vattnet, men när växtplankton betraktas under ett mikroskop öppnar sig en otroligt mångfaldig värld. I bildgalleriet kan du se hur de olika planktonarterna ser ut!

Bilderna i bildgalleriet har tagits i samband med växtplanktonövervakningen vid Finlands miljöcentral och då du använder bilderna ska fotografens namn anges. Namnet syns då du klickar på bilden.

Blågröna alger

Blågröna alger, eller cyanobakterier (Cyanophyceae), hör till de äldsta organismerna på jorden och de har funnits i 2,7 miljarder år. Även om blågröna alger anses tillhöra växtplankton, är de till sin struktur bakterier. De assimilerar dock som växter, varför de är viktiga producenter i näringsväven. Den blåaktiga färgen som är typisk för cyanobakterier beror på a-klorofyllet och pigmentet fykocyanin. Cirka 80 arter av planktiska blågröna alger lever i Östersjön, och några av dem är giftiga. Skadliga blågröna algblomningar orsakas oftast av arterna Nodularia spumigena och Aphanizomenon flos-aquae.

Läs mer om blågröna alger på Järvi-meriwiki (på finska).(siirryt toiseen palveluun)

Aphanizomenon flosaquae är en vanlig trådformig blågrön alg som orsakar algblomning i Östersjön. Levande individer av denna art har gröna eller gulaktiga filament, men när de dör blir de blåaktiga, vilket är orsaken till att stränderna färgas turkosa på sensommaren. Inga giftiga stammar av arten har hittats i Östersjön, även om de producerar gifter i sötvatten. Alla blågröna algblomningar bör behandlas med tillbörlig försiktighet.
Aphanizomenon flosaquae
Blågröna alger av gruppen Oscillatoriales bildar trådformiga filament. Vissa av arterna förekommer i stora mängder särskilt under sommarperioden.
Oscillatoriales
Woronichinia elorantae
Blågröna alger av släktet Dolichospermum bildar blomningar på sommaren. Vissa arter producerar lever- och nervgifter.
Dolichospermum lemmermannii
Nodularia spumigena är en brackvattensart och dess bredd är ca. 7-15 mikrometer. Den är en av de dominerande arterna i blomningar av blågröna alger i Östersjön och bildar gulgröna algflottar. Arten producerar levertoxinet nodularin.
Nodularia spumigena
Förekommer som skivformade samhällen och är en vanlig planktonart både i söt- och bräckt vatten.
Merismopedia punctata
Fritt svävande blågröna algceller vilka bildar parallella rader. En marin art som förekommer t.ex. i centrala Östersjön.
Aphanothece paralleliformis

Pansarflagellater

Pansarflagellater, eller dinoflagellater, är huvudsakligen encelliga och försedda med två flageller. Mer än 200 arter av pansarflagellater förekommer i Östersjön och de utgör en viktig del av Östersjöns växtplankton. Alggruppen har fått sitt namn av cellulosaplattor, vilka bildar ett pansar runt cellen. En del av pansarflagellaterna är giftiga. Gruppens arter bildar ibland massförekomster som färgar vattnet brunt eller rödaktigt. Vissa arter producerar dessutom ljus genom bioluminescens.

Pansarflagellater förekommer i Östersjön året runt och bildar en stor del av Östersjöns vårblomning, dvs. vårens massförekomst av alger. En del av arterna förekommer även i ishåligheter.

Ett exempel på en kosmopolit, dvs. en växtplanktonart som förekommer i olika hav runt om i världen. Vanlig i Östersjön. Under lämpliga förhållanden, till exempel efter en uppvällning på sensommaren, kan den bli så riklig så att den färgar vattnet rödbrunt. Den är inte giftigt, men vid riklig förekomst kan den orsaka syrebrist i slutna vikar.
Heterocapsa triquetra
En liten och allmän brackvattensart som förekommer i hela Östersjöregionen. I sällsynta fall kan den bilda rödaktiga algblomningar. Arten är inte giftig.
Heterocapsa rotundata
Prorocentrum cordatum är en passivt införd främmande art. Den observerades för första gången i Östersjön i början av 1980-talet. Idag förekommer den nästan överallt i Östersjön, förutom i Bottniska viken. Tidvis är den riklig i växtplanktonsamhällen under sensommaren och på förhösten och drar nytta av vattnets höga kväveinnehåll. Arten kan vara giftig.
Prorocentrum cordatum
En mycket vanlig pansarflagellat som förekommer under hela växtsäsongen och kan bilda blomningar. Liksom flera andra arter av släktet Dinophysis, producerar D. acuminata ett giftigt toxin, okadainsyra.
Dinophysis acuminata
En typisk vårblommande pansarflagellat. Förekommer antingen ensam eller som flercelliga kedjor.
Peridiniella catenata
I Östersjön finns många pansarflagellater med liknande utseende och många av dem kan inte artbestämmas med växtplanktonövervakningens metoder, dvs. genom ljusmikroskopi ur konserverade vattenprover. I sådana fall identifieras de endast på ordnings- eller släktnivå.
Gymnodiniales
En pansarflagellat som förekommer i mindre antal på sommaren och hösten.
Gonyaulax verior
Förekommer vanligtvis under planktonminimet efter vårblomningen på försommaren.
Amylax triacantha

Kiselalger

Kiselalgerna är encelliga gulbruna alger. Cirka 700-800 arter av planktonkiselalger förekommer i Östersjön, och de utgör en viktig del av Östersjöns växtplankton. Kiselalgerna har cellväggar, frustuler, bestående av kiseldioxid. Kiselalger förekommer året runt, men är vanligast i kalla vatten. Vissa arter förekommer även i ishåligheter. Vårens rikliga förekomster av kiselalger kan färga vattnet brunt, men de är inte giftiga.

Läs mer om kiselalger på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Kiselalgsläktet Skeletonema känns igen på filamenten som förbinder cellerna. Skeletonema marinoi är en av de vanligaste växtplanktonarterna i Östersjön under vårens algblomning, men den kan också vara riklig under andra årstider.
Skeletonema marinoi
En liten kiselalg under den vårliga algblomningen i Östersjön.
Thalassiosira levanderi
Chaetoceros wighamii
Chaetoceros danicus
Den skivformade Thalassiosira baltica är en vanlig och rikligt förekommande kiselalg i vårens algblomning.
Thalassiosira baltica
En kallvattenskiselalg som förekommer i bältformade kolonier. En vanlig art i vårens algblomning.
Pauliella taeniata
En liten varmvattenskiselalg som gynnas av eutrofiering.
Cyclotella choctawhatcheeana
Arten är en av de största centriska kiselalgerna i Norra Östersjön.
Coscinodiscus granii
Växer som epifyt, dvs. övertäckande, t.ex. på ciliater och trådar av cyanobakterier.
Nitzschia paleacea
En art som förekommer under sommarmånaderna och ibland kan bilda blomningar.
Cylindrotheca closterium
En kallvattenart i hav och bräckt vatten som också lever på ytan av och inne i havsis.
Melosira arctica
Chaetoceros castracanei
Dactyliosolen fragilissimus är en marin kiselalg som endast förekommer i de södra delarna av Östersjön, där salthalten är högre än i Norra Östersjön. Den är ibland mycket riklig.
Dactyliosolen fragilissimus

Rekylalger

Rekylalgerna är encelliga flagellater, varav tjugo arter lever i Östersjön. De flesta av dem förekommer året runt och är ibland mycket rikliga. Rekylalgerna har utskjutbara projektiler kallade ejektosomer. När dessa skjuts ut rör sig algen åt motsatt håll (därav det svenska namnet). Man antar att ejektosomerna används vid försvar, men det kan också vara fråga om en flyktmekanism. Cellerna är platta och ovala eller droppformade och har ingen stel vägg. Inga toxinproducerande arter är kända bland rekylalgerna.

Läs mer om rekylalger på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Plagioselmis prolonga

Euglenider

Euglenider är encelliga alger med en eller två (ibland till och med fyra) välutvecklade flageller i framändan. Eugleniderna har en röd ögonfläck med ett slags synsinne. Det består av ljuskänsliga molekyler nära den större flagellens fäste. De flesta euglenider är sötvattensarter men ett 40-tal arter lever i Östersjön. Då och då bildar särskilt arten Eutreptiella gymnastica massförekomster, dvs. blomningar, vilka färgar vattnet grönt.

Läs mer om euglenider på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Eugleniden Eutreptiella gymnastica är ibland rätt riklig och kan färga vattnet grönt.
Eutreptiella gymnastica

Guldalger

Guldalgerna är mestadels gulbruna alger som trivs i sötvatten.

Läs mer om guldalger på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Dinobryon balticum bildar busklika kolonier och hör till de största guldalgerna i Östersjön.
Dinobryon balticum
Pseudopedinella sp.

Grönalger

Grönalger är en stor och mångformig grupp av alger, varav de flesta lever i sötvatten. Av algerna är grönalgerna de närmaste släktingarna till egentliga växter. Gruppen grönalger omfattar både makroalger, dvs. stora alger som kan ses med blotta ögat, och mikroskopiskt små växtplanktonalger.

Läs mer om grönalger på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Pyramimonas sp.
Oocystis sp.
Arten Monoraphidium contortum består av krökta enstaka celler och är ofta en av de dominerande arterna i Finska viken i juni.
Monoraphidium contortum
Cymbomonas tetramitiformis
Binuclearia lauterbornii

Fästalger

Fästalgerna har ett slags piskliknande (fäst)organ och många arter har en förkalkad cellvägg. Vissa arter producerar alggifter och orsakar fiskdödlighet.

Läs mer om fästalger på Järvi-meriwiki (på finska)(siirryt toiseen palveluun).

Chrysochromulina spp. (sensu lato)

Om samma tema

Järvi-meriwiki: Växtplankton (på finska)(siirryt toiseen palveluun)

Lue seuraavaksi

Alger ger färg till undervattensmiljöer