Östersjön är ett geologiskt mångformigt hav
Östersjöns botten är mycket varierande. Bassängens grundformer bestäms av berggrunden, som i sig är ganska mångformig. Ovanpå berget vilar ofta jordlager av olika tjocklekar. De består av många jordarter och avlagringar av många åldrar.
Havsbottens geologiska typer och egenskaper – det vill säga berggrunden, jordarter och bottenform – är viktiga för Östersjöns organismer. De påverkar strukturen i organismernas livsmiljö. På steniga bottnar lever helt andra biologiska populationer än till exempel på sandbottnar. Östersjöns geologiska mångsidighet skapar förutsättningar för marin biologisk mångfald, biodiversitet.
De mest mångformiga områdena finns i Norra Östersjön
Den geologiska mångformigheten är störst vid kusterna av Norra Östersjön. Ovanför havsytan kan mångformigheten ses som en slingrande kustlinje och av ett överflöd av öar och holmar. Under havsytan kan det finnas mer eller mindre branta bergväggar samt raviner och åsar. I Södra Östersjön är havsbotten mer platt.
Berggrundens former styr strömmarna och avgör var jordsubstans avsätts på havsbotten. Den senaste istiden hade stor inverkan på ackumuleringen av sediment. Is- och smältvattenflöden har dels slitit bort berggrund och jordmån, och dels ackumulerat och deponerat jordsubstans på havsbotten.
-
En undervattensrullstensås i östra Finska viken © Petra Pohjola, Metsähallitus -
En undervattensklippa utanför Ekenäs © Mats Westerbom, Metsähallitus -
Sandbotten i östra Finska viken © Petra Pohjola, Metsähallitus -
Ett tjockt lerlager bildar kanjoner och labyrinter på havsbotten i norra Bottenviken. © Essi Keskinen, Metsähallitus -
En stupande klippa under vattnet utanför Hangö. © Julia Nyström, Metsähallitus -
Havsbottens geodiversitet är störst längs norra Östersjöns kuster. Den geologiska mångfaldens fördelning uttrycks med geodiversitetsindex. © Kaskela ja Kotilainen 2017. Aineisto: EEA 2017; @EuroGeographics
Landhöjningen formar kusten
De norra delarna av Östersjön påverkas dessutom av landhöjningen. Jordskorpan, som under istiden pressades av den kontinentala glaciären, stiger successivt tillbaka, vilket gör att kustlinjen drar sig ut mot havet, grynnorna blir holmar och vikarna avskiljs från havet.
Förändringen sker snabbast i området Bottenviken-Kvarken, där landhöjningen är cirka nio millimeter i året. I Finska viken är takten långsammare, i genomsnitt tre millimeter i året. Landhöjningen blottlägger cirka sju kvadratkilometer havsbotten vid Finlands kust varje år.
