Östersjön ligger mellan två klimatzoner

De fuktiga och milda luftströmmarna från Atlanten växlar med kalla och torra luftmassor från Ryssland. Regionala skillnader kan vara stora: i Södra Östersjön kan temperaturen vara över noll på vintern, samtidigt som kylan är hård i Bottenviken. På sommaren jämnas situationen ut.

Väderförhållandena påverkas av mer omfattande lufttrycksystem, läget av väderfronterna i polarområdet och styrkan av västliga vindar. Dessa varierar mycket både enligt årstiderna och över längre perioder.

Skillnader i land- och havstemperatur skapar också lokala vindar. När landytan värms upp snabbare än havet under dagen, blåser havsvindar från hav mot land.

Västliga stormar är viktiga för Östersjöns välbefinnande

Stormar i Nordatlanten går över Östersjön. De är viktiga för havets välbefinnande eftersom de blandar upp havets övre vattenskikt. Tack vare stormar rör sig syresatt ytvatten till ett djup på flera tiotals meter.

Stormar driver också ibland större mängder saltvatten från Nordsjön till Östersjön. Dessa saltvattenpulser spolar över vattenskikt nära havsbotten och hämtar med sig syre.

Östersjöns temperaturminne är några månader långt

Västliga vindar jämnar ut temperaturförhållandena i Östersjöregionen, särskilt på vintern. Havet minskar variationerna i lufttemperaturen: värme som lagras i havsvattnet på sommaren avges på hösten och förvintern tills havet fryser. På våren och i början av sommaren kyls luften igen av havet.

Östersjöns ytskikt värms dock upp och kyls ner ganska snabbt jämfört med världshaven. Dess temperaturminne är bara några månader långt. Vattnets temperatur i Östersjön bestäms till stor del av hur mycket strålningsvärme havet får från solen under olika tider av året.

NAO-indexet beskriver styrkan av västvindar

Västvindarnas styrka beskrivs av NAO-indexet (North Atlantic Oscillation). NAO-indexet är positivt när högtryck råder i söder och lågtryck i norr. En sådan situation domineras av västliga vindar. NAO-indexet är negativt när situationen omvänd och vindar blåser från norr och öster.

NAO-indexet varierar också på lång sikt. Till exempel i början av 1990-talet var indexet mycket högt och vinterstormar var vanliga och hårda. Under det första decenniet av 2000-talet återgick förhållandena till mer genomsnittliga värden.

Klimatets långtidsvariation har haft en tydlig effekt på antalet saltpulser som kommer in i Östersjön. Stora saltpulser har varit sällsynta sedan 1970-talet, då de tidigare inträffade ganska ofta. På grund av bristen på saltpulser har syresituationen i Östersjöbassängens djupa områden varit mycket dålig under lång tid.

Vinterregnen ökar, klimatet värms upp

Nederbörden har varierat i Östersjöområdet i såväl rum som i tid. Nederbörden tycks ha ökat på vintern och våren sedan mitten av 1900-talet. Detta antas bero på klimatförändringarna.

Man har observerat att älvarnas årliga vattenföring har ökat både i Finland och i andra nordiska länder. Å andra sidan har den årliga vattenföringen minskat i Östersjöns sydliga och östliga kuststater. Älvar för saltfritt vatten ut till havet, vilket betyder att flödesförändringarna är av betydelse för havets salthalt.

Globala klimatförändringar förändrar levnadsvillkoren i Östersjön. När klimatet blir varmare, värms havsvattnet och den istäckta tiden förkortas. Smältande kontinentala glaciärer och den termiska expansionen av havsvattnet höjer vattenståndet även i Östersjön. I Finlands kustområden kompenseras dock denna effekt av den kontinuerliga landhöjningen efter istiden.

Den ökande koldioxidbindningen kan leda till en försurning av havet. Detta tillsammans med ändrade temperaturförhållanden och överfiske kan äventyra Östersjöns fiskproduktion. Tillsammans med fiskbestånden påverkar förändringarna hela det marina ekosystemet.