Östersjön är världens yngsta hav. Den fick sina nuvarande drag först för ett par tusen år sedan. Under de föregående årtusendena skedde många snabba förändringar i Östersjöbassängen. Dessa har lämnat sina spår i dagens Östersjön.
Östersjön har bildats i en uråldrig fördjupning i berggrunden. Under miljontals år har geologiska processer format denna bassäng. Bland annat har återkommande istider eroderat bort en del av de tidiga sedimenten.
20 000 år
Östersjön är ett mycket ungt hav. För 20 000 år sedan täcktes Östersjöns bassäng av en tjock inlandsis. Glaciären smälte bort under de följande 10 000 åren.
5 utvecklingsfaser
Östersjöns utvecklingshistoria innehåller 5 faser, under vilka bassängen har fyllts med växelvis sötvatten och havsvatten och slutligen brackvatten.
Före den senaste istiden rådde en värmeperiod i Nordeuropa. Denna period, kallad Eem-värmeperioden, inträffade för cirka 130 000–115 000 år sedan.
Under Eem-perioden var havsnivån hög och Fennoskandien en ö. Breda sund förenade Östersjöbäckenet med Nordsjön och Vita havet. Vattnet i Eem-havet var alltså betydligt saltare än idag
I Finlands nuvarande havsområden finns det inte längre några avlagringar från Eem-perioden. I Södra Östersjön har man dock hittat sådana.
Den senaste istiden började för cirka 115 000 år sedan och slutade för cirka 11 700 år sedan. Under denna Weichsel-istid var hela Östersjöbassängen åtminstone periodvis täckt av en inlandsis. Glaciären var som störst för cirka 20 000 år sedan. Då täcktes Östersjöbassängen av en flera kilometer tjock inlandsis.
Inlandsisen började dra sig tillbaka från de södra delarna av Östersjöbassängen för cirka 18 000 år sedan. Hela bassängen blev isfri för cirka 10 000 år sedan. Sedan dess har det inte funnits någon inlandsis i bassängområdet.
När klimatet blev varmare och inlandsisens kant började dra sig tillbaka för cirka 18 000 år sedan, började vatten samlas i Östersjöbassängen. Detta bildade den Baltiska issjön. Dess vattennivå var betydligt högre än havets.
Varvade leror borrade från Östersjöns botten visar att årstiderna varierade kraftigt vid den tiden. På sommaren smälte isen snabbt och finkornigt material avsattes i tjocka lager på sjöbotten. På vintern avsattes betydligt mindre material.
Den Baltiska issjöfasen varade i över 6 000 år. Den slutade för cirka 11 700 år sedan när en förbindelse till Nordsjön öppnades genom centrala Sverige. Detta skapade den första postglaciala brackvattenfasen, Yoldiahavet. Dess vatten var som saltast nära havsförbindelsen. Yoldiahavsfasen slutade knappt tusen år senare när havsförbindelsen stängdes.
Den senaste sjöfasen i Östersjön kallas Ancylussjön. Denna fas började för 10 700 år sedan och varade i lite mindre än 2 000 år. De lerlager i Östersjön som innehåller mörkare, sulfidrika strimmor härstammar från Ancylussjöfasen.
Nästa bräckvattenfas, Litorinahavet, uppkom när förbindelsen mellan Östersjöbassängen och Nordsjön åter öppnades, nu genom de danska sunden. Detta inträffade för cirka 9 000 – 10 000 år sedan. Själva brackvattenfasen anses ha börjat i mitten av havsstadiet för knappt 8 000 år sedan, lite tidigare i havets södra delar och lite senare i de norra. I början av Litorinahavet-fasen hade vattnet högre salthalt än det nuvarande vattnet i Östersjön.
Övergången från Ancylussjön till Litorinahavet var snabb och dramatisk. Sötvattenmassan förvandlades på en kort tid till brackvatten med låg salthalt. Förändringen i vattnets kemiska och fysikaliska egenskaper påverkade levnadsförhållandena hos vattenlevande organismer.
Nuvarande Östersjön har varit en brackvattensbassäng i några årtusenden. Också förändringar har förekommit. Landet har stigit, och vattennivån har ställvis sjunkit. Förbindelsen till Nordsjön har försvagats, så att salthalten i vattnet har minskat.
Fortsätter det så här, kommer Bottniska viken att stängas av vid Kvarken. Detta skulle ske om cirka 2000 år, och då skulle Bottenviken bli Europas största inlandsvatten, Bottensjön. Höjningen av vattenståndet, som klimatförändringarna orsakar, kan dock bromsa uppkomsten av Bottensjön eller helt förhindra dess uppkomst.
