Saltpulsen transporterar oceanvatten in i havssänkorna
Östersjöns vatten byts ut långsamt och hålls som saltfattigt brackvatten. Endast sällan strömmar en mycket stor mängd saltigt oceanvatten in i Östersjön under en kort tid. En sådan företeelse kallas för saltpuls. Saltpulserna syresätter Östersjöns djupvatten, men kan samtidigt intensifiera övergödningen.
Oceanvatten från Nordsjön når Östersjön endast på ett sätt: genom de danska sunden. Sunden är dock smala och grunda, vilket begränsar flödet av det tunga havsvattnet till Östersjön. Genom sunden rinner mestadels Östersjöns vatten med lågt saltinnehåll, uppblandat med världshavets ytvatten i Skagerrak och Nordsjön.
Östersjön tar emot betydande mängder salthaltigt och syrerikt oceanvatten endast när väderförhållandena är lämpliga under en lång tid. Inströmningsperioderna är korta, bara veckor långa, och kallas saltpulser.
Endast en kraftig saltpuls förnyar djupvattnen
Stora saltpulser förekommer sällan, kanske bara en eller två gånger i decenniet. Under en sådan puls kommer en mycket stor mängd Nordsjövatten in i Östersjön: 200-300 kubikkilometer. Även om stora saltpulser är sällsynta är de viktiga för Östersjöns välbefinnande. Genom dessa pulser får Östersjöns sänkor nytt syrerikt vatten.
Saltpulsens skeden i kronologisk ordning.
A: Ur Östersjön strömmar kontinuerligt ut brackvatten som är sötare än Nordsjöns vatten. Samtidigt strömmar mindre mängder salt nordsjövatten längs botten in mot Östersjön. Detta svaga inflöde når inte de stora djupen och syrsätter dem därför inte.
B: Från Nordsjön kommer relativt ofta starka inflöden av salt vatten men de når inte längre än till Bornholmsbassängen.
C: En saltvattenspuls som lyckas ersätta Gotlandsdjupets gamla, syrefria och näringsrika vatten. När det ersätter djupvattnet når grundakusten tränger salt och näringsrikt vatten upp till ytan.
Saltpulsens skeden i kronologisk ordning.
A: Ur Östersjön strömmar kontinuerligt ut brackvatten som är sötare än Nordsjöns vatten. Samtidigt strömmar mindre mängder salt nordsjövatten längs botten in mot Östersjön. Detta svaga inflöde når inte de stora djupen och syrsätter dem därför inte.
B: Från Nordsjön kommer relativt ofta starka inflöden av salt vatten men de når inte längre än till Bornholmsbassängen.
C: En saltvattenspuls som lyckas ersätta Gotlandsdjupets gamla, syrefria och näringsrika vatten. När det ersätter djupvattnet når grundakusten tränger salt och näringsrikt vatten upp till ytan.
Saltpulsens skeden i kronologisk ordning.
A: Ur Östersjön strömmar kontinuerligt ut brackvatten som är sötare än Nordsjöns vatten. Samtidigt strömmar mindre mängder salt nordsjövatten längs botten in mot Östersjön. Detta svaga inflöde når inte de stora djupen och syrsätter dem därför inte.
B: Från Nordsjön kommer relativt ofta starka inflöden av salt vatten men de når inte längre än till Bornholmsbassängen.
C: En saltvattenspuls som lyckas ersätta Gotlandsdjupets gamla, syrefria och näringsrika vatten. När det ersätter djupvattnet når grundakusten tränger salt och näringsrikt vatten upp till ytan.
Saltpulserna har både positiva och negativa effekter
När en stor saltpuls tränger in höjs salthalten i nästan hela Östersjön. Många djur- och växtarter som behöver mera salt ökar sin utbredning. Marina planktonarter sprider sig i riktning mot norr och öst.
När syreläget på djupen förbättras återintar bottendjuren de områden som tidigare saknat makroskopiskt liv. Också torsken leker längre norrut, till och med i Gotlandsdjupet som då syreläget tillåter, är en viktig lekplats.
Stora saltpulser har inte enbart positiva effekter. Eutrofieringen förvärras då näringsrikt djupvatten blandas med ytvatten där det finns både ljus och primärproduktion.
Det salta syrefattiga bottenvattnet som trängts undan rör sig inåt Östersjön och kan lägga sig på andra djup, ända inne i Finska viken. Detta förstärker den permanenta haloklinen. Haloklinen kan liknas vid ett golv som hindrar vinden att blanda in syrerikt ytvatten i djupvattnet. En kraftig haloklin kan därför leda till döda bottnar och inre belastning då gamla näringsämnen på nytt frigörs ur sedimenten.
Saltpulser inträffar slumpmässigt
Sannolikheten för stora saltpulser är störst under vinterstormar. Allt passade in vintern 1951, då en mycket stark och stor saltpuls trängde in i Östersjön. En liknande stor saltpuls inträffade även under vintern 1975-1976.
Flera mindre saltvattenpulser inträffade på 1970-talet, men nästa betydande saltpuls fick vänta till 1993. Först då bröts stadiet av stillastående vatten, stagnationen, som varit rådande i Östersjön sedan 1970-talet.
Sedan millennieskiftet har bara ett fåtal stora saltpulser inträffat: 2003 och 2014. Den senare var den tredje största någonsin, följd av medelstora pulser 2015 och 2016. År 2023 kom ytterligare en mellanstor saltpuls.
Men under den långa perioden med stillastående vatten hade syrebristen i Östersjöns djup redan blivit så svår att inte ens dessa pulser förbättrade situationen – endast lite och under en kort tid.
En graf över mängden salt som strömmat in i Östersjön finns på Meteorologiska institutets hemsida.
-
Läs ocksåSalthalten
-
Läs ocksåSyrefria bottnar