Siirry sisältöön
Finansiärer:

Aspö har en lång historia

Byn Aspö i Kotka yttre skärgård var tidigare en viktig milstolpe för både handels- och krigsfartyg och för sjöbevakarna. Trafiken till både Novgorod och Veckelax (nuv. Fredrikshamn) drog förbi Aspö.


Vattnen kring Aspö var fruktade av sjöfararna och området gick under namnet ”Perkeleenkarit” (ungefär ”Fansgrunden”). Av denna anledning har piloter permanent bosatt ön sedan1500-talet.

Lotsningen – viktigaste inkomstkällan 

Aspöborna var fiskare, sälskyttar, sjömän eller lotsar. Lotsarnas uppgift var att guida fartygen genom farledens svåra passager. Lotsåldermannen fungerade som chefslots.

Antalet lotsar var stort eftersom all sjötrafik till Fredrikshamn och S:t Petersburg gick via Aspö. Redan på 1700-talet byggde lotsarna själva landmärken och båkar. Den fyrbåk av gråsten som än i dag dominerar landskapet byggdes 1862 och bemannades, liksom sina företrädare, av lotsar.

Fyrbåken har restaurerats undan för undan under många år och fungerar numera som försvarsmaktens bevaknings- och signaltorn. Båken, ”Puokki”, är fortfarande en viktig del av öns kulturmiljö och ett viktigt landskapshistoriskt element.

Semesterfirare under sommaren  

Den gamla lotstraditionen på Aspö avslutades på 1960-talet och lots- och sjöfartstraditionerna som gått i arv från generation till generation glömdes bort. Den fasta befolkningen tunnades ut och idag bor bara ett fåtal människor på ön året om. Under veckosluten och framförallt på sommaren fylls ön av semesterfirare.

Aspös historiska utseende är väl bevarat, den gamla atmosfären och maritima försörjningen kan fortfarande anas överallt. De äldsta husen härstammar från 1700-talet. Tillsammans med nyare byggnader bildar de en tät labyrintartad helhet. De små gårdarna ligger som ett lapptäcke, omgärdade av stenmurar och stränderna kantas av båthus, bryggor och strandbodar.

Aspö är ett utmärkt mål för en dagsutflykt. Det finns en liten butik, en kiosk och ett museum över öns historia, Det finns också tre eventuella offerstenar. I de steniga farvattnen kring ön vilar många vrak som presenteras närmare av museiverket på följande adress: Kyppi.fi.(siirryt toiseen palveluun)

Läs mer på Aspö-sällskapets webbsidor.(siirryt toiseen palveluun)

Historieruta


Berättelsen om strandrövarna på Aspö

I oktober 1808 seglade ett mindre fartyg från öster i riktning mot Karlskrona. När det närmade sig ”Fansgrunden” kring Aspö började passagerarna bli ängsliga. De hade hört oroande rykten om öbornas sjörövarfasoner. Hela området var full av lömska grynnor och svårnavigerat för alla andra än ortsbor.

När fartyget närmade sig Aspö försökte kaptenen förgäves kontakta lotsarna med hjälp av signalflaggor och kanonskott. Besättningen blev tvungen att ro i land med skeppsjollen för att hämta lotsen. Allt gick bra, fartyget anlände tryggt i hamn och resenärerna inkvarterades i byn i väntan på att höstvädret skulle klarna upp

Några passagerare inkvarterades i en stuga nära hamnen och blev varmt mottagna. Värdinnan dukade fint med silverbestick och silverljusstakar vilket fick gästerna att bli misstänksamma. Så fina föremål kunde ju knappast höra hemma i ett fattigt skärgårdshemman. Varifrån hade gumman fått dem, kanske från ett annat fartyg som gått i kvav?

Misstankarna fick fart när höststormen blåste in en konvoj på fyra fartyg, helt nära ön. Också de försökte med alla medel väcka lotsarnas uppmärksamhet, precis som de själva några dagar tidigare. Passagerarna kunde se hur lotsarna på ön låtsades att de inte såg fartygen eller hittade på svepskäl varför de inte kunde åka ut och hjälpa dem.

Ingen från byn gav sig ut för att undsätta fartygen i sjönöd, trots att nästan varenda man på ön var lots. Öborna verkade till och med glädjas när det började se ut som om fartygens sista stund var inne. Men som genom ett under klarade sig konvojen genom det stenigaste området och då, minsann, rusade lotsarna ut, i hopp om ens en liten lotspeng.

Strandröveri och vrakplundring är två urgamla traditioner i de finska farvattnen, precis som på andra håll i Östersjön. Det beror på den urgamla sedvanerätt som kallades strandrätt. Enligt strandrätten fick strandens ägare eller innehavare bärga allt som sköljdes upp på stranden. Traditionen som också kunde kallas strandröveri förbjöds visserligen av kyrkan redan 1110, men gamla vanor är svåra att utrota. Särskilt på isolerade skärgårdsöar fortsatte skärgårdsborna som de alltid gjort och kunde oftast göra det utan att bli fast.

Källa: Yrjö Kaukiainen, Rantarosvojen saaristo (Strandrövarnas skärgård) 2005.

Viktiga årtal


1300-talet
Känd bosättning vid en viktig farled
1500-talet
Själva byn anläggs
1727
Den första båken av trä
1862
Granitbåken ”Puokki”
1960
Den långvariga lotstraditionen läggs ner

Varför och hur skyddas Aspö? 

Aspö är ett väl bevarat exempel på en byggd miljö som uppkommit genom fiske och lotsverksamhet i östra Finska viken. Därför definieras den i sin helhet som en byggd kulturmiljö av riksintresse. Läs mer på Museiverkets sidor!(siirryt toiseen palveluun)

Öns gamla träkyrka skyddas separat av Kyrkolagen. Träkyrkan i byggnadsarvsregistret.(siirryt toiseen palveluun) 

Ön är också ett nationellt värdefullt landskapsområde och ingår i Finska vikens nationalpark. 

Besök

Till Aspö kommer man lätt året om med förbindelsebåt från Kotka. Resan tar cirka 2,5 timmar. 

Förbindelsebåtens tidtabeller.(siirryt toiseen palveluun)

Museiverkets kartatjänsten

P: 6683527, I: 510683(siirryt toiseen palveluun) (ETRS-TM35FIN)