
Ranunkelväxter lider av övergödning
Bottenområden som domineras av ranunkelväxter är ganska vanliga vid Finlands kust. Största delen av ranunkelsamhällena trivs i slutna eller delvis slutna havsområden.
Vattenlevande ranunkelväxter har en vit blomställning som reser sig över vattenytan. Dessa vattenväxter är lätta att upptäcka när de blommar. Växternas undervattensstjälkar är långa och slappa.
Bottnar som domineras av ranunkelväxter – bottenområden där minst hälften av vattenvegetationen består av ranunkelväxter – förekommer här och där längs den finska kusten. Ranunkelbottnar bedöms som en nära hotad naturtyp. Det betyder att naturtypen riskerar att bli hotad.
I naturtypen finns fyra ranunkelarter
Vitstjälksmöjan (Ranunculus baudotii) och den mycket likartade sjömöjan (R. schmalhausenii) är de vanligaste arterna på ranunkelbottnar. Vitstjälksmöjan kräver saltare vatten än sjömöjan, varför den saknas i lågt salthaltiga miljöer.
På vissa ställen kan man även hitta hjulmöja (R. circinatus) och hårmöja (R. confervoides).
Av dessa är hjulmöjan vanligare; den är mycket tolerant beträffande sin livsmiljö. Hårmöjan är ganska sällsynt och kan dominera ranunkelbottnar endast i Bottenviken.
Bland ranunkelväxter påträffas även andra vattenväxter, såsom natar (Stuckenia spp., Potamogeton spp.), lånkar (Callitriche spp.) och slingor (Myriophyllum spp.). Hårsärvar (Zannichellia spp.) och natingar (Ruppia spp.) trivs också bland ranunkelväxter.
Den pågående övergödningen hotar ranunkelbottnarna
Ranunkelväxter trivs bäst i mycket skyddade lerbottnade vikar och älvmynningar. De tål också ganska bra grumligt vattnet och ökande mängder av näringsämnen. Men om dessa förhållanden blir långvariga kommer ranunkelväxterna att förlora i tävlingen med natar och slingor. Så småningom börjar även hornsärven (Ceratophyllum demersum) ta över växtplatserna.
I mycket eutrofierade områden kan trådalger undertrycka ranunkelbestånden. Trådalger som växer på ytan av ranunkelväxter och flytande trådalgsfragment kan också orsaka störning.
Ranunkelbottnarna beräknas ha minskat med 20-30 procent de senaste 50 åren. Om övergödningen fortsätter kommer tillståndet för naturtypen troligen att fortsätta att försämras i dess centrala förekomstområden.

Arter på ranunkelbottnar
Vitstjälksmöja (Ranunculus baudotii)
Sjömöja (Ranunculus schmalhausenii)
Hjulmöja (Ranunculus circinatus)
Hårmöja (Ranunculus confervoides)
Natar (Stuckenia spp., Potamogeton spp.)
Lånkar (Callitriche spp.)
Slingor (Myriophyllum spp.)
Hårsärvar (Zannichellia spp.)
Natingar (Ruppia spp.)
-
Läs också
Nateväxter trivs i Östersjön
-
Läs också
Hårsärv- och natingbottnar