EU:s habitatdirektiv skyddar vissa vattenväxter

EU:s habitatdirektiv omfattar fyra vattenväxtarter som förekommer längs Finlands kust. Direktivet förpliktar Finland att skydda dessa arter och deras livsmiljöer.

---

EU:s habitatdirektiv omfattar totalt cirka 1300 växt- och djurarter eller underarter som förekommer inom EU:s område. Dessa utvalda arter listas i direktivets bilagor och kallas för arter av gemenskapsintresse. Medlemsländerna måste bevara eller uppnå en gynnsam bevarandestatus för dessa arter.

EU:s habitatdirektiv omfattar knappt 20 arter som förekommer i Finlands havsområden. Fyra av dessa är vattenväxter. Enligt bedömningen från år 2025 är bevarandestatusen för alla fyra arter ogynnsam i Finland. Det innebär att skyddet för dessa arter måste stärkas.

Ishavshästsvans hotas av övergödning

Ishavshästsvans växer i bräckt vatten med låg salthalt och förekommer i norra Östersjön, längs Finlands och Sveriges kuster. Typiska växtplatser är öppna områden i vass- och starrvegetation eller små vattensamlingar på betade strandängar.

Den kraftiga ishavshästsvansen, som sticker upp ovanför vattenytan, kunde tidigare hittas längs hela Finlands kust, även om förekomsterna var glesa. Sedan dess har den försvunnit från Finska viken och minskat kraftigt i Bottenhavet. De största nya förekomsterna finns kring öarna i Bottenviken, där landhöjningen skapar nya öppna växtmiljöer.

Tillbakagången för fyraflikig vattenblink beror sannolikt på övergödning i Östersjön och att strandbetet har upphört. Vassområden tar över de växtplatser som är lämpliga för arten.

Observationer av Ishavshästsvans i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 100 meter.

Majoriteten av kända förekomster av småsvalting finns i Finland

Småsvalting är en art som är endemisk för Östersjöområdet, och dess utbredning är främst koncentrerad till östra kusten av Bottenviken, från Kalajoki till Torneå. Den sköra småsvaltingen lever helt nedsänkt under vattenytan, som namnet antyder. Den växer på skyddade platser på mindre än en halv meters djup och kräver svagt salt vatten omkring sig.

Småsvaltingens utbredningsområde har minskat avsevärt sedan 1950-talet. Artens växtplatser försämras av muddring och strandbyggande, men framför allt av övergödning och den vassvegetation som följer med den. Även att havsbotten blir lerig är skadligt.

Finland har ett särskilt ansvar för att bevara småsvaltingen, eftersom förekomsterna längs den finska kusten utgör upp till 80 procent av hela Europas population. Lite mer än hälften av de finska förekomsterna är skyddade.

Observationer av småsvalting i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 100 meter.

Finland har ansvar för spädnajas

Spädnajas förekommer endast i ett tjugotal finska sjöar samt i några låg-salina älvmynningar vid sydkusten. Arten är mycket sällsynt även globalt, vilket understryker betydelsen av de finska förekomsterna. Finland har därför ett särskilt ansvar för att skydda denna internationellt sällsynta art.

Spädnajas har dock minskat i Finland. Under de senaste årtiondena har den förlorat minst hälften av sina tidigare kända växtplatser.

Spädnajas är en liten och späd undervattensväxt. Som svag konkurrent klarar den inte av att växtplatsen växer igen, utan trängs undan av starkare arter. Förutom övergödning påverkas arten negativt av muddring, strandbyggande samt belastning av humus och partiklar från avrinningsområdet.

Observationer av spädnajas i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 100 meter.

Ävjepilört behöver öppna gyttjestränder

Ävjepilört förekommer i Finland både i inlandsvatten och längs kusten. Den växer i grunt vatten eller på fuktig mark, ofta på gyttjestränder i översvämningsområden och älvmynningar. De största och mest rikliga förekomsterna finns vid älvmynningarna längs Bottenvikens kust.

Ävjepilört gynnas av bete, som håller starkare konkurrenter i schack. Att strandbetet har upphört och att kustvattnen har blivit mer näringsrika har påskyndat igenväxningen av ävjepilörtens växtplatser och därmed dess tillbakagång.

Ävjepilört påverkas också negativt av förändrade vattenflöden, som gör att gyttja inte längre samlas. Småskalig grävning vid stranden kan till och med gynna arten genom att blotta ny växtsubstrat. Oftast försämrar dock muddring och strandbyggande ävjepilörtens växtförhållanden.

Observationer av ävjepilört i Finlands havsområden från och med år 1980. Kartan baseras på observationer som rapporterats via tjänsten Laji.fi, där koordinaterna har angivits med en noggrannhet på 100 meter.

Lue seuraavaksi

Bottendjur på hård- och mjukbottnar