Fiskbeståndens tillstånd i det finska havsområdet varierar – särskilt vandringsfiskar är hotade

Finlands söndrade kust och skärgård erbjuder goda livsmiljöer för många havsfåglar. Det har dock skett stora förändringar i artens sammansättning och överflöd under de senaste 30 åren. Orsakerna till förändringarna är många.

---

Fiskfaunan i norra Östersjön är en unik blandning av marina och sötvattensarter. Tillståndet för många fiskbestånd i Finlands havsområden varierar naturligt. Dessutom påverkas fiskbestånden bland annat av fisketryck, miljöförändringar och främmande arter.

Fiskar som förekommer i havet delas ofta in i pelagiska och kustnära arter samt vandringsfiskar. De mest kända pelagiska arterna är sill och skarpsill. Vid kusten lever många fiskar som är bekanta från insjöar, såsom mört och abborre. De mest kända vandringsfiskarna är lax och havsöring.

Kommersiella fiskbestånd tas om hand

De viktigaste fångstfiskarna för Finlands kommersiella fiske är sill och skarpsill. Deras bestånd övervakas årligen. Övervakningen ger information och prognoser, på basis av vilka Europeiska unionen beslutar om nationella fångstkvoter för sill och skarpsill. Tillståndet för sillbeståndet har försämrats i Finska viken och norra Östersjön, men skarpsillbeståndet har förblivit starkt i Östersjön.

Även kustfisket regleras, om än inte av EU:s fångstkvoter utan av nationella fiskebegränsningar. I Finland beslutar man till exempel om tillåtna fångstredskap och fiskens minimimått. Syftet med regleringen är att säkerställa att fisket är hållbart. Viktiga fångstfiskar inkluderar bl.a. abborre, sik och gös. Särskilt abborrbestånden är på många håll starka.

Eutrofiering och andra förändringar påverkar fiskebestånden

För att kustfiskbestånden ska förbli livskraftiga måste fisken ha goda förutsättningar för förökning. Kustbyggen, muddring och andra förändringar kan skada eller förstöra viktiga fiskförökningsområden. Förändringar av vattenkvaliteten, såsom försurning, orsakar också ibland stora problem i fiskarnas känsliga förökningsskede.

Eutrofiering och stigande vattentemperaturer påverkar sammansättningen av fiskbestånden. Gösen och karp(mört)fiskar gynnas, eftersom de klarar sig i förändrade förhållanden. Många fiskarter som trivs i kallt vatten lider däremot, då klimatet och havet blir varmare. Till dessa hör bl.a. harr och lake. I den senaste hotbedömningen klassificeras laken som en nära hotad art.

Vandringsfiskar är allmänt hotade

Många vandringsfiskar bedöms som hotade. De mest utsatta är den kritiskt hotade ålen och den starkt hotade havsöringen.

Hotet beror främst på att dammar byggda i floder hindrar fiskarna från att nå sina lekområden. Migrationshinder som dammar och andra förändringar i flodmiljön har kollapsat lax- och havsöringsbestånden längs hela Finlands kust. Fiskarnas svårigheter förvärras av att lekgrusbottnar slammar igen i de få floder som inte har byggts ut. Klimatuppvärmningen medför ytterligare utmaningar.

Man strävar till att förbättra vandringsfiskens tillstånd genom att restaurera forsar och även genom att begränsa fisket. Åtgärderna har faktiskt visat sig vara framgångsrika på många ställen, och vandrande fiskar har kunnat återvända till sina förökningsområden.

Lue seuraavaksi

Planktonsamhällen lider av brist på saltvatten