Slingor klarar i konkurrensen med andra växter

Slingor (Myriophyllum spp.) är fleråriga kärlväxter som förekommer i både sött och bräckt vatten. De är allmänna på nästan alla mjukbottnar i Östersjön, men trivs bäst på skyddade och näringsrika växtplatser. De växer fästa vid bottenmaterialet och tål inte större vågor. Liksom andra kärlväxtsamhällen, ger slingbestånden skydd för många ryggradslösa djur och fiskyngel.

Slingor växer snabbt och förökar sig lätt från stjälkfragment, varför de ofta tar över området t.ex. i vikar som störs av muddring eller sjötrafik. Slingor gynnas också av övergödning. Långvarig övergödning och åtföljande grumling av vattnet kan dock även försvaga slingornas tillväxt.

Bottnar dominerade av slingor bevaras även i framtiden

Växtsamhällen dominerade av slingor förekommer mest på grunda och väl skyddade lerbottnar, men även till viss del på öppna blandbottnar. Som habitattyp klassificeras slingbottnar som stabila; naturtypen förväntas inte heller minska nämnvärt i framtiden.

Naturtypen slingor omfattar fyra arter: axslinga (M. spicatum), knoppslinga (M. sibiricum), kransslinga (M. verticillatum) och hårslinga (M. alterniflorum). Den sällsyntaste av dessa vid Finlands kust är hårslingan, som är en art av karga sjöar. Slingor kan bilda antingen enartsbestånd eller blandade samhällen med andra kärlväxter, såsom natar (Potamogeton spp., Stuckenia spp.) och ranunkelväxter (Ranunculus spp.).

Arter på slingbottnar

Axslinga (Myriophyllum spicatum)

Knoppslinga (Myriophyllum sibiricum)

Borstnate (Stuckenia pectinata)

Ålnate (Potamogeton perfoliatus)

Höstlånke (Callitriche hermaphroditica)

Hårsärv (Zannichellia palustris)