Hårsärv och natingar bildar artrika växtsamhällen

Hårsärvar (Zannichellia spp.) och natingar (Ruppia spp.) är vattenväxter med ett oansenligt utseende. De har smala och späda blad, och deras stjälkar reser sig från botten bara några tiotals centimeter, om ens det. Trots sitt späda utseende är hårsärvarna och natingarna sega små växter som kan överleva de instabila förhållandena på grunda sandbottnar.

Såsom andra vattenväxtsamhällen ger hårsärvar och natingar även skydd och mat för många ryggradslösa djur. Bottendjur som fäster sig vid substratet syns knappt i bestånden, men betande snäckor är vanliga liksom också kräftdjur och insektslarver.

Artrika ängar

Hårsärvar och natingar dominerar särskilt på öppna platser, där de blir mycket lågvuxna. På samma växtplatser trivs t.ex. knölsträfse (Chara aspera), trådnate (Stuckenia filiformis) och ålgräs (Zostera marina). I skyddade vikar blir hårsärvar och natingar mer storvuxna och alternerar med t.ex. snärpnatar (Stuckenia spp.) och lånkar (Callitriche spp.).

Arter av hårsärvar och natingar varierar både tidsmässigt och lokalt. I ytterskärgården och i andra särskilt öppna livsmiljöer är flera arter av hårsärvar och natingar vanliga. På mer skyddade ställen är de vanligast förekommande arterna hårsärv (Z. palustris) och hårnating (R. maritima). Hårsärvar växer längs Finlands kust, natingar finns på andra håll utom i Bottenviken.

Nära hotad  naturtyp

Hårsärv- och natingbottnar – d.v.s. växtsamhällen där hårsärvar och natingar utgör minst hälften av vegetationen – är ganska vanliga längs hela Finlands kust. Naturtypen har dock minskat under de senaste 50 åren, varför den klassas som nära hotad.

Det uppskattas att minskningen av hårsärv- och natingbottnar främst beror på övergödning och åtföljande grumling av vattnet. Båtliv kan också ställvis skada hårsärv- och natingbottnar.

Särskilt känslig för övergödning och grumling av vattnet är storsärven (Z. major) som trivs i ytterskärgården. I takt med att övergödningen fortskrider övertas de platser där hårsärvar och natingar växer av t.ex. slingor (Myriophyllum spp.) och nateväxter (Potamogeton spp., Stuckenia spp.), vilka klarar sig bättre i konkurrensen. Trådalger som växer som ytalger eller flytande flottar kan också kväva bestånd av hårsärvar och natingar.

Arter på hårsärv-och natingbottnar

Hårsärv (Zan­nichellia palustris)

Storsärv (Zannichellia major)

Hårnating (Ruppia maritima)

Knölsträfse (Chara aspera)

Trådnate (Stuckenia filiformis)

Ålnate (Potamogeton perfoliatus)

Borstnate (Stuckenia pectinata)

Bandtång (Zostera marina)