Vitmärla och havsvitmärla – bottensubstratets syresättare

Vitmärlan (Monoporeia affinis) är den vanligaste djupbottenarten i Östersjön, även om den även lever på grundare sand- eller lerbottnar. Vitmärlan trivs i både söt- och saltvatten, så länge vattnet är tillräckligt syresatt och det finns tillräckligt med föda. Habitatkraven för havsvitmärlan (Pontoporeia femorata) är för övrigt likartade, men arten förekommer bara i salta och kalla vatten, vanligtvis på mer än tio meters djup.

Artrika livsmiljöer

Bottendjurssamhällen som domineras av vitmärla eller havsvitmärla är i allmänhet artrika, förutom i vissa djupa områden i det öppna havet. Märlor gräver och blandar om havsbotten och på detta sätt syresätter bottensubstratet, vilket även andra arter drar nytta av. Syresättningen ökar bindningen av fosfor till bottensedimentet, vilket mildrar övergödningens effekter.

Vitmärlan och havsvitmärlan är också mat för andra ryggradslösa djur, t.ex. ishavsgråsuggan (Saduria entomon), hissfjällmasken (Bylgides sarsi) och korvmasken (Halicryptus spinulosus). Också många fiskarter, såsom torsk, strömming och nors, äter av dessa märlor.

Hotad naturtyp

Vitmärle-havsvitmärlebottnarna är vanligtvis helt eller nästan helt vegetationsfria. Naturtypen kännetecknas av att minst hälften av all biomassa utgörs av dessa märlearter – endera eller båda tillsammans.

Vitmärle-havsvitmärlebottnar förekommer längs hela Finlands kust. Deras mängd har dock minskat så mycket att naturtypen klassas som starkt hotad. Av de marina områdena är situationen svagast i Finska viken och Bottenhavet, där naturtypen har minskat med över 80 procent.   Samma situation kan förekomma även i Ålands hav och Skärgårdshavet. I de norra delarna av Bottenviken, har ytan av vitmärle-havsvitmärlebottnar däremot varit oförändrad.

Östersjömusslan och Marenzelleria-havsborstmaskar breder ut sig

I områden där vitmärlan och havsvitmärlan har försvunnit eller kraftigt minskat har östersjömusslan (Macoma balthica) eller Marenzelleria-havsborstmasken blivit dominerande. De tar över livsutrymmet som frigörs av vitmärlorna.

Övergödning, som möjliggör bättre födotillgång, är sannolikt orsaken till den ökande förekomsten av östersjömusslor i Östersjön. Marenzelleria-havsborstmasken är däremot en främmande artgrupp som började breda ut sig i Östersjön på 1980-talet och som nu är riklig i alla havsområden. Övergödning och syrebrist på bottnarna ger dessa arter en konkurrensfördel gentemot vitmärlor, eftersom både vitmärlan och havsvitmärlan är mycket känsliga för syrebrist.

Arter på vitmärle-havsvitmärlebottnar

Vitmärla (Monoporeia affinis)

Havsvitmärla (Pontoporeia femorata)

Hissfjällmask (Bylgides sarsi)

Korvmask (Halicryptus spinulosus)

Ishavsgråsugga (Saduria entomon)

Östersjömussla (Macoma balthica)

Marenzelleria-havsborstmask