Djurplanktons mångfald öppnar sig under ett mikroskop
Djurplankton (eller zooplankton) är en allmän term för mikroskopiska djur som lever i vattenmassan. De största djurplanktonarterna kan knappt ses med blotta ögat, men deras verkliga mångfald avslöjas med ett mikroskop. I djurplankton-fotogalleriet kan du bekanta dig med Östersjöns minsta djur!
Östersjöarterna har anpassat sig till bräckt vatten och är ganska små jämfört med världshavsarterna. Hoppkräftor (Copepoda), hinnkräftor (Cladocera/Diplostraca), hjuldjur (Rotifera) och ciliater (Ciliophora) är de viktigaste djurplanktongrupperna i vårt havsområde.
Bilderna i fotogalleriet har producerats inom ramen för djurplanktonövervakningen vid Finlands miljöcentral, och då bilderna används måste fotografens namn anges. Fotografens namn och ytterligare information om arter fås fram genom att klicka på bilden.
Hoppkräftor är den största djurplanktongruppen i Östersjön.
Hoppkräftor (Copepoda) utgör den största och viktigaste djurplanktongruppen i vårt havsområde. Hoppkräftor tillhör understammen kräftdjur (Crustacea) och genomgår under sin livscykel en flerstegsmetamorfos, som inkluderar flera larvstadier (naupliuslarver) och copepoditstadier. Under olika stadier förändras hoppkräftornas utseende avsevärt. I slutskedet föds en vuxen, könsmogen individ. Fullvuxna hoppkräftor blir i Östersjön cirka 1 mm långa, med undantag för den storvuxna arten Limnocalanus macrurus.
I Östersjöns plankton finns hoppkräftor från tre ordningar: Calanoida, Cyclopoida och Harpacticoida. Av dessa är calanoida arter vanligast i Östersjön.
Calanoida hoppkräftor (Calanoida)
Calanoida hoppkräftor är planktiska och de flesta av dem är marina, dvs. arter som bara kan överleva i saltvatten. Calanoider har en ovalformad framkropp och hos vuxna individer är de första känselspröten (antennerna) längre än framkroppen.
Cyklopoida hoppkräftor (Cyclopoida)
Arter av ordningen Cyclopoida lever mestadels bland växter i bräckt vatten. Deras framkropp är mer rundad jämfört med calanoida hoppkräftor och de första antennerna är kortare. Cyklopoida hoppkräftor är huvudsakligen sötvattensarter.
Harpacticoida hoppkräftor (Harpacticoida)
Arter av ordningen Harpacticoida förekommer huvudsakligen nära botten, men de påträffas också ibland i planktonprover tagna från vattenmassan. Hos harpacticoida hoppkräftor verkar fram- och bakkropparna vara förenade och de första antennerna är mycket korta.
Vattenloppor är kräftdjur
Vattenloppor (Cladocera/Diplostraca) tillhör, såsom hoppkräftor, kräftdjuren. De flesta vattenloppor är sötvattensarter och inkluderar både växtätare och rovdjur. Vattenloppor utvecklas utan metamorfos, till skillnad från hoppkräftor (med undantag för Leptodora kindti). Vattenloppor förökar sig huvudsakligen könlöst, d.v.s. partenogenetiskt, och hanar påträffas främst på hösten.
Hjuldjur (Rotifera)
Hjuldjur är små organismer med ett mycket varierande utseende. I Östersjön har arterna en storlek på ungefär 100-500 µm. Hjuldjuren har fått sitt namn från den roterande, hjulliknande strukturen med cilier i framändan. ”Hjulens” roterande rörelse skapar en ström mot organismens mun. Hjuldjuren får näring genom att filtrera död substans, alger och andra mikroskopiska levande organismer från vattnet och är därför en mycket viktig del i vattenekosystemets näringsväv. Arter av släkten Keratella och Synchaeta hör till de vanligaste hjuldjuren i Östersjön.
Ciliater (Ciliophora)
Ciliater är encelliga protozoer, mindre än 150 µm långa, vars cilier fungerar som rörelse- och födoorgan. Cilier kan täcka hela cellen, eller vara koncentrerade till vissa områden. Zoothamnium, Helicostomella och Tintinnopsis är vanliga ciliatsläkten i Östersjön.
Andra djurplanktongrupper
Djurplanktonproverna innehåller också ett stort antal meroplanktiska arter, d.v.s. arter som har ett planktiskt stadium i något skede av sin livscykel. Hit hör bl.a. vissa larvformer av musslor (Bivalvia), snäckor (Gastropoda), havsborstmaskar (Polychaeta) och slät havstulpan (Amphibalanus improvisus). Sporadiskt förekommer även individer från grupperna Mysidacea och Nematoda samt ephyralarver av öronmaneten (Aurelia aurita). I djurplanktonproverna kan man också hitta t.ex. växtplankton, fiskyngel, pollen och detritus.
