Världshavet påverkas av förändringar

Världshavens enorma storlek gör det lätt att tro att ingen mänsklig påverkan kan förändra havet eller rubba dess uråldriga rytm. Den föreställningen har visat sig vara felaktig. Under de senaste årtiondena har världshavet genomgått många olika förändringar, vars konsekvenser också påverkar människans välfärd.

---

Människor som lever vid kusten har färdats på havet och utnyttjat dess naturresurser sedan urminnes tider. Den tekniska utvecklingen och kommersialiseringen av naturresurserna har gett verksamheten helt nya dimensioner. Trycket på havet har mångdubblats, och konkurrensen om havets resurser har blivit så hård att vissa av världshavets naturtillgångar riskerar att ta slut.

Överfiske hotar fiskbestånden

Ohållbart fiske och olagligt fiske är globala problem. Fiskeflottor i industriell skala söker sig ut på öppet hav i internationella vatten. Bottentrålar skrapar upp havsbottnen och förstör dess livsmiljöer. I trålarna fastnar också stora mängder bifångst, såsom fiskar av fel storlek eller fel art. Det intensiva trålfisket är en av orsakerna till att bestånden av hajar och många andra rovfiskar har minskat kraftigt.

Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO är en stor del av världens havsområden överfiskade. År 2022 uppgick den totala fångsten av marina djur till omkring 91 miljoner ton, varav ungefär hälften fångades av fiskeflottor från sju länder. Dessa länder var Kina, Indonesien, Peru, Ryssland, USA, Indien och Vietnam. De viktigaste fångstarterna var ansjovis, alaskasej och bonit, som tillhör familjen tonfiskar.

Småskaliga fiskare har det svårt i många länder. Fisketillstånden går till stora företag och en stor del av fångsten exporteras. Om överfisket fortsätter under lång tid kan inte ens de strängaste fiskebegränsningarna få bestånden att återhämta sig.

Värdefulla metaller lockar till djuphavsgruvdrift

Kommersiell utvinning på havsbottnen, oljeutvinning och gruvverksamhet har hittills främst koncentrerats till kontinentalsockeln. Situationen håller dock på att förändras, eftersom efterfrågan på de metaller som behövs för den gröna omställningen är stor. Under miljontals år har mineralrika avlagringar bildats vid gränserna mellan litosfärplattorna och kring undervattenskällor med hett vatten. Dessa innehåller bland annat mangan, nickel, litium och kobolt. Just dessa metaller behövs i modern teknik, till exempel i smarttelefoner, batterier, vindkraftverk och solpaneler.

Hittills har det främst beviljats forskningstillstånd för gruvverksamhet i djuphaven, men i flera länder, framför allt i USA, pågår förberedelser för att inleda kommersiell utvinning. Gruvrobotar, malmsugare och släputrustning som sänks ned flera kilometer från fartyg till havsbottnen kan orsaka omfattande förändringar på bottnen. Många befarar att de kan skada eller förstöra biologiska samhällen som fortfarande till stora delar är okända för forskningen.

Övergödning påverkar världshavets kustområden

Övergödning, det vill säga en överdriven tillväxt av alger till följd av näringsämnen som hamnar i vattnet, drabbar särskilt havsområden på kontinentalsockeln och kustnära vatten. Det är just dessa områden som är viktiga för människorna i kustregionerna och för deras försörjning. Havsströmmar och kusternas utformning har stor betydelse för hur känsliga olika områden är för övergödning. Särskilt utsatta är delvis avgränsade havsområden som omges av öar och halvöar och där befolkningen längs kusten är tät. Exempel på sådana havsområden är Östersjön samt skärgårds- och kustområdena i Sydostasien.

Havsområden som är känsliga för övergödning finns längs båda sidorna av Nordatlanten, längs Stilla havets västra kust och vid Indiska oceanens norra kuster. Även Sydamerikas Atlantkust hör till de områden som är särskilt utsatta för övergödning. I samma kustområden belastas havet ofta också av kemikalier och nedskräpning.

Sopöar driver på öppet hav

Miljontals ton avfall hamnar varje år i världshaven, och minst 85 procent av detta avfall består av plast. En del av plastavfallet sköljs upp på närliggande stränder, men en stor del transporteras längre bort av vindar och havsströmmar. Uppskattningarna av hur mycket plast som har samlats i haven varierar, men det handlar i vilket fall som helst om mer än hundra miljoner ton. Mängden plast i haven befaras fördubblas eller till och med tredubblas under de kommande årtiondena.

Världshavens plastproblem uppmärksammades på allvar år 1988, då en stor virvel av flytande avfall upptäcktes i Stilla havet. Senare har det visat sig att skräpvirveln är betydligt större än man först trodde. Den täcker ett område som är fyra gånger större än Östersjön. Skräpansamlingen i Stilla havet har därför kallats världens största soptipp. Därefter har man också upptäckt att en liknande enorm skräpvirvel flyter i norra Atlanten.

Plastavfall utgör ett allvarligt problem för många marina djur, såsom valar, sälar, sköldpaddor, sjöfåglar och fiskar. Djuren kan svälja plastföremål eller fastna i dem. Plast som virvlar runt med havsströmmarna och nöts av vågornas rörelser bryts ned till allt mindre partiklar. På så sätt hamnar plasten också i ryggradslösa djur och till och med i mikroskopiskt plankton, och sprids därigenom genom hela havets näringsväv.

Klimatförändringen syns i havsnaturen

Klimatförändringen har lett till att haven blivit både varmare och surare, och utvecklingen ser inte ut att avstanna. Förändringen påverkar havens ekosystem på många sätt, eftersom vissa arter är mycket känsliga för förändringar i temperatur och surhetsgrad i sin livsmiljö.

Enligt uppgifter som publicerades år 2025 är en omfattande förlust av koraller i världshaven nu nästintill säker och oåterkallelig. När korallreven förstörs försvinner en av havens viktigaste och artrikaste livsmiljöer permanent. Världen har då nått den första så kallade tipping point som är kopplad till klimatförändringen, en gräns där det inte längre finns någon väg tillbaka.

Det varmare havsvattnet ger energi åt tropiska orkaner

Tropiska orkaner uppstår i områden nära ekvatorn när havsytans temperatur är minst 26 grader. Luften ovanför det varma vattnet värms upp och stiger snabbt, vilket leder till att ett lågtryck bildas. Samtidigt avdunstar stora mängder vatten från havsytan. Vattenångan stiger uppåt, kondenseras till moln och faller tillbaka som kraftiga regn. När vattenångan omvandlas till regn frigörs enorma mängder energi, vilket driver och förstärker orkanerna.

Klimatförändringen väntas leda till kraftigare orkaner och intensivare skyfall. Lågtryck och stormvindar kan få havsnivån att stiga snabbt längs kusten, vilket ger upphov till kraftiga stormfloder. I Stilla havet förekommer tyfoner året runt, men i andra områden begränsar havsvattnets vinteravkylning och passadvindarnas rytm deras förekomst till vissa årstider. Kustekosystem som mangroveskogar och korallrev skyddar stränderna mot stormvågor, översvämningar och erosion.

Havsnivån stiger

När havsvattnet blir varmare ökar dess volym, vilket gör att havsnivån stiger. Utvecklingen förstärks av att inlandsisarna smälter och tillför mer vatten till haven. Sedan början av 1990-talet har havsnivån stigit med i genomsnitt drygt tre millimeter per år, vilket sammanlagt motsvarar omkring tio centimeter. Ungefär hälften av höjningen har berott på havsvattnets värmeutvidgning och hälften på smältande glaciärer och inlandsisar.

Havsnivån väntas fortsätta att stiga, och år 2100 kan den ligga en halv till en meter över dagens nivå beroende på hur väl klimatförändringen kan begränsas. Prognoserna är dock osäkra, eftersom utvecklingen påverkas av flera faktorer, bland annat temperaturer och nederbörd i polarområdena. Även havsströmmarnas förmåga att transportera värme ner till djupare vattenlager har stor betydelse.

Försvagas Golfströmmen?

En av de nyaste orsakerna till oro är klimatförändringens möjliga påverkan på havsströmmarna, särskilt den Atlantiska meridionala omvälvningscirkulationen (AMOC), där Golfströmmen, som för med sig värme till Europa, utgör en del. Smältvatten från Grönlands inlandsis innehåller mycket lite salt och kan därför bromsa AMOC eller i värsta fall stoppa cirkulationen helt.

I det mest ogynnsamma scenariot börjar AMOC försvagas redan när jordens medeltemperatur har stigit med två grader. Om det sker blir klimatet i Norden kallare, stormarna fler och havet fryser vintertid över större områden än i dag. Enligt ett annat scenario försvagas AMOC först när jordens klimat har blivit 3 till 4 grader varmare. I så fall blir den samlade effekten på temperaturerna i Norden liten, eftersom det fortfarande finns tillräckligt med värme även om Golfströmmen inte längre transporterar lika mycket av den hit. Oavsett vilket scenario som förverkligas upphör problemen inte. Havsnivån fortsätter att stiga över hela jorden, också i Norden.

---