Arkeologiskt utforskade fartygsvrak

Utgrävningar och andra arbeten som påverkar vrakens tillstånd måste alltid övervägas noga på förhand. Här presenteras tio intressanta, arkeologiskt välutforskade vrak i Finland. Alla vraken har studerats under många år och har lärt oss mycket om livet till havs under gångna sekel.

---

”Andra slaget vid Svensksund pågick som hetast. Svenska flottan sköt en bredsida mot den ryska skärgårdsfregatten Sviatoi (St.) Nikolai. Fregatten fick slagsida och började sjunka. Från ett fartyg i närheten kunde man följa med den stora tremastade fregattens undergång: Vattnet slöt sig över masttopparna när Nikolai gick till botten med man och allt. Allt skedde på litet mera än en minut. St. Nikolai tog med sig 400 man i djupet.

Från ett samtida vittnesmål om St. Nikolais undergång (Johnsson, Grönroos, Karttunen 2010:318)

Marinarkeologiska föregångare 

Den ryska fregatten Sviatoj Nikolai (St.Nikolai) är ett av Finlands mest välkända vrak och det första som utforskades arkeologiskt. Som historien ovan berättar sjönk fartyget under andra sjöslaget vid Svensksund år 1790 och blev liggande på 17 meters djup. Vraket upptäcktes år 1948 i samband med förbättringen av farleden till Kotka och väckte ett enormt intresse. Fören på den 42 meter långa fregatten pryddes av en galjonsbild och däcket var bestyckat med 38 tunga kanoner. På 1950-talet försökte man till och med bärga hela vraket men misslyckades. Vraket revs upp och en del av dess innehåll togs till ytan. Från och med 1960-talet började man få ny information om marinarkeologiska forskningsmetoder och verksamheten blev mer systematisk. Tack vare detta började man se också själva vraket som ett värdefullt forskningsobjekt. 

Föremål från St. Nikolai och annat forskningsmaterial är utställda både i Finlands sjöhistoriska museum i Kotka och i Kymmenedalens museum. Stora vrakdelar som bärgades redan på 1950-talet kan ses på Varissaari. Idag är det inte längre tillåtet att dyka till vraket bara för nöjes skull.

Utforskningen av vraket av Borstö 1 har också varit en av pionjärgärning i Finland. Här under vilken man fick tillfälle att pröva och utveckla marinarkeologiska arbetsmetoder. Fartyget gick på grund i Pargas steniga skärgård och sjönk. Hela besättningen och den dyrbara lasten sjönk i djupet. På 1950-talet upptäcktes det 25 meter långa fartyget som bevarats nästan oskadat. Från 1960- till 1990-talen ordnades flera fältstudier av vraket.

En ovanligt stor samling värdeföremål hittades på vraket. Här fanns snusdosor av guld och silver och prydnadsföremål med diamanter och rubiner. I lasten fanns också stora mängder Meissenporslin, textilier, färgpigment, trävirke, livsmedel, alkohol och tobak. Också besättningens tillhörigheter och skelettdelar från minst tre människor låg kvar. Tyvärr spred sig ryktet om skattskeppet med sina rika fynd. Detta ledde till flera olagliga dykningar som skadade både vraket självt och den arkeologiska helheten.

Fram till år 1997 hade sammanlagt mer än 500 föremål eller delar av föremål bärgats ur vraket. På Finlands sjöhistoriska museum i Kotka berättas mera ingående om vrakets historia. Dykning till vraket i rekreationssyfte är inte längre tillåten.

Finlands äldsta vrak

År 1975 hittades ett ca 14 meter långt vrak norr om ön Lapuri i Virolax, längst inne i Finska viken. Vraket är det som återstår av en enmastad, öppen, lättbyggd båt med låga bord. Båten kunde seglas eller ros. Vraket dateras till 1200- eller 1300-talet.

Lapuri-vraket har fått stå som modell för flera nybyggda repliker (kopior). En av dessa, som döpts till Helga, finns på Vanhalinna i Lundo medan vikingaskeppet Sotka kan beskådas i båthamnen på Joensuu gård i Sibbo. En tredje replik bär namnet Hemlösa Rus. 

Ett annat vrak från 1200 - 1300-talen hittades norr om Egelskär i Pargas ytterskärgård. Vilken typ av fartyg det här är fråga om, var det hörde hemma och varför det förliste kan man dock inte säga något säkert om.

Från vraket vid Egelskär har man bärgat flera hundra föremål. Också de visas på Finlands sjöhistoriska museum i Kotka tillsammans med delar av själva vraket. Lasten innehöll bland annat keramikkärl från Nieder-Sachsen i norra Tyskland, och slipstenar som sannolikt hämtats från Norge. Utöver dessa hittades bronsgrytor, en kyrkklocka och kanske också kalksten. Fynden berättar om handeln och föremålskulturen i Östersjöområdet under medeltiden. Utom de bevarade föremålen förde båten sannolikt också med sig andra handelsvaror, till exempel salt och spannmål.

År 1966 upptäcktes ett vrak vid Metskär i Kimitoöns kommun. Det visade sig vara Finlands äldsta kända vrak. Under decenniernas lopp har ett flertal föremål och delar av föremål bärgats ur vraket. Föremålen och vrakets konstruktion tyder på att förlisningen skedde i slutet av 1500-talet. Metskärsvraket var ett enmastat halvdäckat handelsskepp som kunde navigeras med en besättning på bara några man. Det användes sannolikt för olika uppgifter i olika områden. Det finns ingen säkerhet om ursprungslandet, men dess struktur hänför sig till nederländskt ursprung och föremålen till Tyskland, Holland och Sverige.

Från vraket lyftes bland annat flera intakta keramiska kärl, övre delen av en bronsgryta, kokplattor från fartygets kabyss, träföremål och fartygsdelar. Största delen av keramiken användes sannolikt som matlagningskärl av besättningen. Mera om vrakets historia berättas på Finlands sjöhistoriska museum i Kotka.

Vrakfynd gjorda av fiskare

Fisknäten av en ortsbo som fiskade nära Hässelholmen i Snappertuna fastnade i någonting under vattnet 1977. Fiskaren anmälde händelsen och när dykare anlände till platsen hittade de resterna av det som senare skulle döpas till Esselholmsvraket. Vraket, som är byggt i ek, vilar i en brant sluttning på 11 - 17 meters djup.

Redan följande år undersöktes vraket på ort och ställe. Man ville få reda på fartygets ålder och typ. Ur vraket bärgades ett trettiotal lerkärl; krukor, trefotsgrytor och stekpannor. Man hittade också en järngryta och delar av en gryta av brons. Den stora mängden lerkärl tyder på att de åtminstone utgjort en del av fartygets last. Föremålen daterades till slutet av 1500-talet. Keramiken är av holländskt och nordtyskt ursprung. Var fartyget självt hörde hemma och vart det var på väg vet man inte. Mera information på Finlands sjöhistoriska museum.

Sophia Maria , ett holländskt fartyg på väg till Uleåborg, förliste nära Karlö 1859.  Mer än hundra år senare fastnade trålen av en lokal fiskare av en slump i vraket som låg på mindre än 20 meters djup. Vraket visade sig vara Sophia Maria, ett fartyg av koffe-typ, efter att en historikstuderande från Uleåborg hittat en gammal maritim beskrivning i Uleåborgs arkiv av ett skeppsbrott där informationen motsvarade den som erhölls från vraket.

Koffen hade varit på väg från Hull i England till Karlö för att hämta en last från handelshuset Bergbom. Ett försök gjordes att få en pilot ombord på fartyget nära Karlö, men detta misslyckades. Fartyget körde på grund på Pallosenkari, slog läck och gick till botten med full last. Besättningen på sex man överlevde.

Under årens lopp bärgades över 700 föremål eller delar av föremål ur fartyget. De flesta var bruksvaror som besättningen använt: kärl, flaskor, pipor och verktyg. Föremålen är av holländskt, engelskt eller tyskt ursprung. Sophia Maria presenteras närmare i Norra Österbottens museum. 

Marinarkeologernas kursvrak

Vid Joskär i Hangö, öster om Tvärminne ligger ett vrak som varit bekant för sjöfararare ända sedan 1800-talet. Vraket som härstammar från 1600- eller 1700-talet är 30 meter långt. Eftersom det ligger på endast ett par meters djup kan man i gott väder till och med se det från ytan.

År 1990 tog Hangö Sommaruni Joskärsvraket som forskningsobjekt. Ända sedan dess har studerande- och dykargrupper, till exempel marinarkeologer, marinbiologer och personer som utbildar sig till forskningsdykare varje år använt vraket som studieobjekt. Vrakets läge på grunt vatten och nära Tvärminne zoologiska station har gjort det lättillgängligt. De arkeologiska utgrävningarna har pågått i 12 år.

Joskärsvraket är den undre delen av ett kraftigt segelfartyg av holländsk typ. Virket härstammar från Karelen. De flesta föremålen är vardagliga bruksvaror och besättningens personliga ägodelar, sannolikt från norra Europa, Holland, England och Tyskland. Vraket innehåller både föremål och organiskt material, till exempel frön, träföremål, ben och skodelar av läder.

Största delen av virket från Joskärsvraket bärgades redan snart efter skeppsbrottet och användes sannolikt som ved eller byggnadsmaterial. En del auktionerades vidare. Föremål har lämnats kvar oavsiktligt eller avsiktligt. Orsaken till varför fartyget sjönk eller varifrån det var på väg har inte hittats. 

Skattskepp och krigsbyten 

Amatördykare som dök i Hangö, norr om holmen Mulan, upptäckte två kyrkklockor mitt i ett gammalt, illa förstört vrak i slutet av 1980-talet. I samma vrak hittade man senare pistoldelar, en krutbehållare, blykulor och en bit av ett bröstharnesk. Utöver dessa fanns det ryttarutrustning såsom delar av sadlar och remtyg, betsel och remmar. Vraket innehöll också ben som visar att åtminstone en del av besättningen följt med ner i djupet.

Undersökningarna inleddes med att lyfta kyrkklockorna, som ägts av Derevjanitskiklostret i Novgorod, i januari 1988. Klockorna hade sannolikt plundrats  av en grupp svenska soldater. På basen av dendrokronologiska prover och hittade föremål daterades fartyget till början av 1600-talet. Förutom klockorna bestod fynden av hundratals objekt, såsom keramik, träföremål, personliga ägodelar och mynt. Fynden förvaras i Finlands sjöhistoriska museum, där fartygets historia presenteras närmare.

Ett av Finlands kändaste vrak är det holländska handelsfartyget Vrouw Maria. Vrouw Maria var på väg från Amsterdam till S:t Petersburg när hon på hösten 1771 råkade ut för en storm och förliste vid skäret Namnlösa i Pargas skärgård. Besättningen räddade sig, men största delen av den värdefulla lasten, som var på väg till hovet i S:t Petersburg, försvann i djupet. Fartyget ligger på sin köl och är förvånande väl bevarat. Vrouw Maria är 16 meter lång, 7 meter bred och båda masterna står fortfarande upprätt. På trädelarna finns dekorativa utsirningar i lövmönster. Vraket ligger på 40 meters djup och lokaliserades med en sidoskannande sonar 1999.

Topplista

Tio av de mest intressanta maritima museerna i Finland

Ett gammalt auktionsdokument som hittades i ett arkiv och kaptenens sjöförklaring ledde sökarna till vraket ett par hundra år efter att Vrouw Maria sjönk. Vrouw Maria fick rykte som ett skattfartyg på grund av Katarina den storas konstskatter som utgjorde en del av skeppets last.

Forskarna har bärgat en del av föremålen och tagit prover av packlådor och tunnor som ligger kvar i vraket. Förutom värdeföremål för hovet förde Vrouw Maria typiska handelsvaror såsom livsmedel, textilier och färgämnen. Kaffebönor, vindruvsfrön och färgämnen som indigo och krapp har bevarats förvånande väl i Östersjöns kalla vatten.

En virtuell simulation av forskningsmaterialet utarbetades 2012. Den kan ses på Youtube. Det väl bevarade vraket erbjuder oräkneliga möjligheter för fortsatt forskning, från skeppsbyggnad och kolonialvaruhandel till bevarande av vrak. Fri rekreationsdykning till Vrouw Maria är inte möjligt. Mera om vraket på Finlands sjöhistoriska museum.