De fuktiga och milda luftströmmarna från Atlanten växlar med kalla och torra luftmassor från Ryssland. Regionala skillnader kan vara stora: i Södra Östersjön kan temperaturen vara över noll på vintern, samtidigt som kylan är hård i Bottenviken. På sommaren jämnas situationen ut.

Väderförhållandena påverkas av mer omfattande lufttrycksystem, läget av väderfronterna i polarområdet och styrkan av västliga vindar. Dessa varierar mycket både enligt årstiderna och över längre perioder.

Skillnader i land- och havstemperatur skapar också lokala vindar. När landytan värms upp snabbare än havet under dagen, blåser havsvindar från hav mot land.

Västliga stormar är viktiga för Östersjöns välbefinnande

Stormar i Nordatlanten går över Östersjön. De är viktiga för havets välbefinnande eftersom de blandar upp havets övre vattenskikt. Tack vare stormar rör sig syresatt ytvatten till ett djup på flera tiotals meter.

Stormar driver också ibland större mängder saltvatten från Nordsjön till Östersjön. Dessa saltvattenpulser spolar över vattenskikt nära havsbotten och hämtar med sig syre.

Östersjöns temperaturminne är några månader långt

Västliga vindar jämnar ut temperaturförhållandena i Östersjöregionen, särskilt på vintern. Havet minskar variationerna i lufttemperaturen: värme som lagras i havsvattnet på sommaren avges på hösten och förvintern tills havet fryser. På våren och i början av sommaren kyls luften igen av havet.

Östersjöns ytskikt värms dock upp och kyls ner ganska snabbt jämfört med världshaven. Dess temperaturminne är bara några månader långt. Vattnets temperatur i Östersjön bestäms till stor del av hur mycket strålningsvärme havet får från solen under olika tider av året.

NAO-indexet beskriver styrkan av västvindar

Västvindarnas styrka beskrivs av NAO-indexet (North Atlantic Oscillation). NAO-indexet är positivt när högtryck råder i söder och lågtryck i norr. En sådan situation domineras av västliga vindar. NAO-indexet är negativt när situationen omvänd och vindar blåser från norr och öster.

NAO-indexet varierar också på lång sikt. Till exempel i början av 1990-talet var indexet mycket högt och vinterstormar var vanliga och hårda. Under det första decenniet av 2000-talet återgick förhållandena till mer genomsnittliga värden.

Klimatets långtidsvariation har haft en tydlig effekt på antalet saltpulser som kommer in i Östersjön. Stora saltpulser har varit sällsynta sedan 1970-talet, då de tidigare inträffade ganska ofta. På grund av bristen på saltpulser har syresituationen i Östersjöbassängens djupa områden varit mycket dålig under lång tid.

Vinterregnen ökar, klimatet värms upp

Nederbördsmängden i Östersjöregionen har varierat både säsongsmässigt och regionalt. Nederbörden verkar ha ökat på vintern och våren sedan mitten av 1900-talet. Detta anses vara en följd av klimatförändringarna.

Årlig avrinning har visat sig öka både i Finland och i de andra nordiska länderna. Däremot har den årliga avrinningen minskat i Östersjöns södra och östra kuststater. Havet får osaltat vatten via älvar, så att förändringar i flöden påverkar havets salthalt.

Globala klimatförändringar förändrar levnadsvillkoren i Östersjön. I takt med att klimatet värms upp, blir havsvattnet varmare och isbelagda tiden kortare. Smältningen av kontinenternas glaciärer och den termiska expansionen av havsvattnet höjer också vattennivån i Östersjön. Emellertid kompenseras denna effekt av den finska kustens fortsatta landhöjning.

Havets ökade upptag av koldioxid kan leda till försurning av havet. Detta, tillsammans med förändringar i termiska förhållanden och överfiske, kan utgöra en fara för fiskproduktionen i Östersjön. Förutom fiskbestånden kommer förändringarna att påverka hela det marina ekosystemet.