Den första bedömningen av hotet mot finska arter gjordes redan på 1980-talet, men det nuvarande utvärderingssystemet är baserat på en internationellt jämförbar metod, administrerad av Internationella Naturvårdsunionen IUCN:s metoder.
I Finlands röda lista sammanställs de hotade arterna
Resultaten av hotbedömningen publiceras i form av Finlands röda lista. Bedömningen
gäller samtliga arter som är etablerade i Finland. I bedömningen beaktar man arternas
utbredning, hur vanliga och talrika de är, samt eventuella förändringar därav. Rödlistan pekar ut de arter och artgrupper som kräver särskilda åtgärder för att överleva i en föränderlig miljö.
Vanliga arter som hållit sin ställning, kvantitativt och kvalitativt, klassificeras som livskraftiga. Sällsynta, ömtåliga och på olika sätt försvagade arter förses med en bevarandestatus på grundval av beståndets styrka.
Rödlistan omfattar också de arter som endast förekommer på Åland, samt de arter som regleras av jakt- och fiskelagen. Dessa finns dock inte med på den lista över hotade arter som publiceras som en bilaga till Förordningen om naturskydd. Arterna på listan klassificeras i kategorierna utdöda, hotade, sårbara, hänsynskrävande eller bristfälligt kända.
Ishavshästsvansen är en växt som i hela EU endast förekommer i Finland och Sverige. Dess växtplatser är därför skyddade.
Många sätt att skydda hotade arter
Att döda, förstöra eller försvaga hotade arter och deras livsmiljöer är förbjudet i lag. Förbudet träder i kraft när den regionala NTM-centralen fattat beslut om gränserna för det område inom vilket en art ska skyddas och meddelat om beslutet till markägaren.
Hotklassade arter förekommer i nästan alla organismgrupper och de skyddas genom utplacering av skyddsområden. Bestånden av försvagade arter förstärks effektivast med hjälp av vidsträckt nät av skyddsområden som beaktar olika livsmiljöer och artens möjligheter att sprida sig.
Forststyrelsen ansvarar för förvaltningen och användningen av skyddade områden belägna på statlig mark, inklusive till sjöss. Skyddsåtgärder och begränsningar för användning av områden är skräddarsydda för varje område och skyddsstatus innebär inte automatiskt att all verksamhet i området stoppas. I områden där stora natebocken, en hotad vattenskalbagge,lever begränsas muddring och motorbåtstrafik. Bad och fiske hotar däremot inte baggens överlevnad och är tillåtna.
Den hotade stora natebocken trivs i grunda havsvikar, särskilt längs den nyländska kusten.
Vissa hotade arter kräver särskilt skydd
En del av de hotklassade arterna behöver särskilt skydd för att överleva. I denna grupp ingår till exempel havsöringen (Salmo trutta) och av insekterna den stora natebocken (Macroplea pubipennis) som i Östersjön endast förekommer utanför Finlands och Sveriges kust.
Bestånden av havslevande vandringssik klassas som ytterst hotade.