Spöknäten fiskar på egen hand

Det finns massor av förlorade eller övergivna fiskeredskap, såsom nät och trålar, i havet. Dessa kallas kollektivt spöknät.

Många spöknät fortsätter att fiska. Däggdjur, fåglar och fiskar kan fastna i dem. Ifall spöknäten fastnar i vrak eller andra undervattensstrukturer blir problemet ännu värre eftersom de inte kan sjunka till botten.

Sjöfåglar och marina däggdjur blir offer för plastskräp

Plastavfall orsakar döden av en miljon sjöfåglar och hundratusentals marina däggdjur över hela världen varje år. De vanligaste dödsorsakerna är:

• Skräp som blockerar matsmältningskanalen. Djuret kvävs eller svälter ihjäl.
• Djuren trasslar in sig i skräpet, förlorar sim- eller flygförmågan, svälter ihjäl eller blir till byte
• Större plastbitar fragmenteras till så små bitar att de till och med tar sig in i växtplanktonorganismer. Skarpt plastavfall skadar matsmältningssystemet.

Alla effekter av mikroplaster fortfarande okända

Allt havsskräp är inte synligt för ögat. Mikroplaster kan bestå av mycket små plastkulor som bland annat ingår i olika kosmetiska produkter. De kan också ha formen av plastflagor som uppkommer när större plastskräp slitits sönder. Vissa mikroplaster från hushållen, till exempel små fibrer från syntetiska textilier, hamnar i havet via reningsverk.

Också ämnen som tillsätts då plasten tillverkas, såsom mjukgörare och flamskyddsmedel, är skadliga för havsorganismerna. Plastpartiklar absorberar dessutom effektivt skadliga föreningar från havsvattnet. Ju mindre partikeln är, desto större är dess relativa bindningsyta. Därför innehåller mikroplasterna ofta mångdubbelt högre halter skadliga ämnen än det omgivande vattnet.

Idag har vi en rätt heltäckande uppfattning om det synliga havsskräpets effekter på de levande organismerna. Däremot är lite känt om mängden och betydelsen av mikroplaster i den marina näringsväven. Det är också svårt att förutsäga hur alla de skadliga ämnen som bundits till plastskräp påverkar de marina organismerna.