PAH-föreningar (polycykliska aromatiska kolväten) eller mineraloljor är föreningar som uppkommer i förbränningsprocesser och inom oljeindustrin. Olja bildas också, ytterst långsamt, genom naturliga processer. Världens oljereserver baseras på denna process.

Största delen av den mineralolja som hamnar i havet härstammar från avsiktliga utsläpp eller olyckor vid kusten eller ute på havet. Betydande mängder olja hamnar ständigt i havet också med avloppsvatten från människor och industrianläggningar.

Avsiktliga och oavsiktliga oljeutsläpp från fartyg

Olja släpps från fartyg på grund av maskinfel eller slarv, men också avsiktligt. Medvetna oljeutsläpp är utsläpp av oljigt avfall från maskinanvändning eller från rengöring av oljetank på tankfartyg.

De flesta oljeutsläpp är små, från några tiotals liter till några tusen. De flesta sker längs farleder och ofta ute till havs.

Ökad luftövervakning av oljeutsläpp, införandet av oljetankfartyg med dubbelskrov och en allmän ökning av miljömedvetenheten har lett till en tydlig minskning av avsiktliga oljeutsläpp.

Stora tankerkatastrofer det värsta miljöhotet mot Östersjön

Större oljeutsläpp från tankfartyg kan inträffa i samband med haverier, tankning eller omlastningar. Också ledningsskador vid oljeupplag och raffinaderier leder till att olja kommer ut i havet. Varje år sker tiotals smärre oljeolyckor i hamnarna.

Också i småbåtshamnar sker olyckor i samband med tankning, men då handlar det oftast om relativt små mängder olja.

De största oljeutsläppen i Östersjön har uppkommit vid fartygsolyckor. Östersjön och särskilt Finska viken hör till världens mest livligt trafikerade hav. Under senare år har trafiken på Finska viken ökat ytterligare, huvudsakligen på grund av de ryska oljetransporterna. Därför är risken för en allvarlig oljeolycka nu större än förut. En stor oljeolycka är det största enskilda miljöhotet mot Östersjön.

Tidigare oljeolyckor, då fartyg gått på grund eller kolliderat har i allmänhet begränsats till utsläpp av fartygets eget bränsle. Den senaste egentliga tankerolyckan, som innebar att också lasten rann ut i havet inträffade år 1987.

Riskminimering för Östersjöns framtid

Östersjöstaterna och särskilt Finlands grannländer är väl förberedda för en eventuell större oljeolycka. Östersjön är ett litet hav och det skulle vara en fråga om timmar eller dagar innan ett stort oljeutsläpp drivit in i skärgården eller till kusten. Detta innebär att inte ens den bästa oljeberedskap helt kan förebygga de skador på havsnaturen som en stor oljeolycka skulle innebära.

Östersjön är också ett mycket ömtåligt hav där en stor oljeolycka skulle innebära en ekokatastrof vars effekter skulle bestå i decennier. De sociala och ekonomiska verkningarna skulle också vara förfärande.

Utvecklingen av sjöfartens tekniska säkerhetssystem har minskat riskerna för en olycka, trots att trafiken ökat. När tekniken utvecklas blir besättningens roll ännu större. De flesta olyckor idag beror nämligen på den mänskliga faktorn. De flesta olyckor beror på felvalda rutter, kommunikationssvårigheter och felaktiga situationsbedömningar. Därför är det viktigt att vi satsar på besättningarnas kompetens, arbetsförhållanden och ork. 

Minskade kemiska effekter av oljeutsläpp

Både råolja och förädlade oljeprodukter innehåller stora mängder skadliga föreningar. Den värsta gruppen utgörs av de polyaromatiska kolvätena (PAH-föreningar). PAH-föreningar återfinns idag både i Östersjöns vatten, bottenmaterial och levande organismer.

PAH-föreningarna binder sig effektivt till bottnen vilket gör att man kan mäta dem i bottenmaterialet. PAH finns i alla bottenområdens ytskikt, men halterna varierar. I början av 2000-talet var halterna fortfarande så höga att de ökade förökningsstörningarna signifikant och bromsade tillväxten hos vissa fiskarter.

Idag har de avsiktliga oljeutsläppen minskat och med tiden omvandlar mikroberna som lever i bottensedimenten en del PAH-föreningar till ofarligare former. Tack vare detta har både belastningen och skadeverkningarna som orsakas av PAH-föreningarna gradvis minskat. Idag är de inte längre alarmerande höga.

Om oljeutsläppen i Östersjön förblir på en låg nivå och PAH-utsläppen från trafiken och andra förbränningsprocesser fortsätter att minska är det sannolikt att dessa föreningar i framtiden utgör en mindre risk än tidigare.